Kategori: Blogg

220630

Boulogne sur Mer – Dieppe 54,7 M

…är en släppt tamp, blev summeringen av dagen.

Vi släppte loss vid 7 på morgonen, som vi sagt. Hamnen ligger ganska långt in mot staden och vi ligger långt nere i den vid ebb. Man märker inte så lätt att det blåser. Då tjuter det och klingar alltid i riggarna på ett speciellt sätt. Enligt väderprognosen skulle det inte blåsa särskilt mycket.

På väg ut ur hamninloppet möter vi en finskflaggad båt, som håller på att ta ner sina segel. När vi kommer närmre så vinkar besättningen, som enbart består av ett gäng tjejer, mycket glatt. Det står Carissa i aktern. Då kom jag på att jag läst om dem i På Kryss. Ett gäng coola tjejer som inte bara seglat över Atlanten utan även varit utsatta för en otäck späckhuggar-attack. Det är en båt full av girl-power!

När vi är ute ur hamninloppet sätter vi vår kurs. Det blåser mycket! 9-10 m/s. Dessutom är det grov sjö. Vi har bra medström och ordentlig motvind. Det är ingen bra kombination och det river upp ordentliga vågor. Vi kämpar på och dyker djupt i vågarna och båten sköljs över av vågorna med jämna mellanrum. Vi sätter vårt storsegel med rev och det lugnar ner gången lite. Det är några timmar kvar tills dess både strömmen vänder och vinden lägger sig. Det är inte så trevligt ombord då. Varför vänder vi inte, kan man fråga sig? Är det en kombo av pannben och envishet eller det faktum att vi just mött en båt av stålkvinnor som utstått betydligt värre strapatser? Jag vet inte, men helt klart skulle vi legat kvar i hamn idag.

Mats värmer middagsresterna och vi äter ur en kopp med sked. Det smakar riktigt bra och det behövs för att få upp värmen inombords. Det är riktigt kallt till havs och jag kör lager på lager metoden tillsammans med gummistövlar, fastän de inte behövs. Än.

Efter ett antal timmar lugnar sig sjön och vi lyssnar på sommarprat med Emma Hamberg som piggar upp humöret betydligt. Riktigt bra berättat ur hennes liv med en stor portion härlig humor!

Vi kan t.o.m segla en stund och då är det en helt annan känsla ombord och båten rör sig bättre genom vågorna. När det inte fungerar längre, startar vi motorn med våra segel uppe. Vi har motorseglat tidigare under dagen men inte satt upp signalsymbolen som visar det. Vi har struntat i det eftersom det är farligt att gå upp på däck då. Vi selar fast oss förstås men det är ändå risk för att ramla och slå sig och vi hade garanterat blivit dyngsura när vågorna sköljde över däck. Det ville vi inte. Det är dessutom nästan inga båtar ute.

Plötsligt ser vi en helikopter som flyger ganska lågt. Jag tänker på att vi inte är riktigt lagenliga och att det kan ju vara kustbevakningen. När den flyger bortåt, släpper jag den tanken. Inte lång stund senare är helikoptern istället akter om oss och flyger över oss riktigt nära nu. Så typiskt. Väntar de på oss i hamn sedan? Vi tar fram vår ”uppochnedvända” kon, jag selar fast mig och går upp på däck och hissar den. Bättre sent än aldrig.

Nostra ropar upp VTC på VHF och frågar om vi får gå in mot hamnen och det var OK. Inga stora båtar är på väg ut. Jag ringer hamnkontoret och får besked om att det finns plats för oss. Det obligatoriska tilläggar-regnet hänger över oss, men vi hinner göra fast innan det vräker ner. Mats och Anders hinner inte riktigt undan regnet eftersom de gått till hamnkontoret, som ligger en bra bit från vår plats, för att betala.

Vi tröstar oss med en sedvanlig tilläggare i Nostra som har en fantastisk salong – helt regnfri och med samma utsikt som att sitta i sittbrunnen. Regnet bara öser ner utanför.

Båtshaken som vi räddade från att dras ner i havet när vi seglade från Helgoland, hamnade där till slut. Inte så konstigt med alla översköljningar idag.

Det blev rester till middag och sedan var det läggdags.

220629

Boulogne sur Mer

Vi sover gott ombord. Min teori är att man vaggas lite till söms och det är väldigt rogivande. Eller så är det bara en ursäkt för att inte orka stiga upp. Vi kommer i alla fall upp vid 8-tiden. Det är lite kylslaget men så snart solen kikar fram är det skönt.

Efter frukost plockar vi fram våra cyklar för att kika på omgivningarna och närmare på den pampiga Cathedrale Notre-Dame Boulogne-Sur-Mer. Det ska även finnas en marknad på onsdagar.

Vi kommer till andra sidan hamnen och hamnar på fiskmarknaden. Vi kan inte motstå att köpa hummer, det är ju ändå onsdag. Tillbaka till båten igen med vår tänkta middag som placeras i diskhon.

Efter lite om och men, en extra runda kring alla enkelriktade vägar hittar vi fram till marknaden. Massor av fina grönsaker och bröd. Vi köper en baguette och cyklar vidare till katedralen. På vägen köper jag en basker också. Ett infall, har alltid velat ha en.

Det finns en krypta under kyrkan som ser spännande ut och vi köper biljetter dit. Någon extra rabatt ni är berättigade till, frågar de i biljettluckan. Nej, säger Mats, jag är bara 64 och det är ett år kvar till pensionärsrabatt. Det går bra ändå, svarar killen och vi sparar någon euro på biljetten. Toppen! Vill nu se muséet också, undrar han och pekar uppåt. Vi tänker såklart gå in i den stora kyrkan så vi svara ja på det. Det kostar lite mer än kryptan, så det blir i slutändan lite dyrare ändå.

Kryptan är vacker med mycket målningar, både på väggar och tak – det är en begravningsplats. När vi ska upp i kyrkan, med vår andra biljett visar det sig att den är stängd. Biljetterna gäller för en annan typ av muséum med fina samlarobjekt och som ligger en bit uppför vägen. Inte vad vi tänkt från början, men OK ändå. Bra försäljning ändå av killen i biljettluckan.

Vi lunchar vid marknadsplatsen och det blir goda blåmusslor. Vi fick varsin full gryta och jag orkade inte äta upp allt. Gott var det!

Efter en sväng inom affären var det dags att åka till båten och koka våra humrar. Vi har en en ny gryta ombord för just det ändamålet och det fungerade bra att få ner två halvkilos-humrar.

Vi äter tillsammans med Anders och Carina, som tar sina humrar med sig över till oss. Det blev en väldigt god ”Hummer Naturell” med aioli och vitlöksbröd till. Alldeles strax efter vårt firande av Midsommarafton, är vi alltså redan inne på skaldjursfester🌝🦞

Vi beslutar att dra vid 7 imorgon – det är en lång sträcka att gå till nästa hamn. Hoppas bara att det slutar att regna – det har det gjort de senaste timmarna nu.

220628

Dunkerque – Boulogne sur Mer 49,3 M

När vi möttes mellan Dover-Calais…

Idag har vi kommit in i Engelska Kanalen i solsken, på ett glittrande och förhållandevis lugnt hav. Det är väldigt lite vind, alldeles för lite för att få tillräcklig fart på Cordula, som är en bastant dam på ca 10 ton. Dessutom är vinden rakt emot. Sydvästlig vind är den mest rådande i denna regionen och det är i den riktningen vi är på väg. Vi går för motor men för att få bättre stabilitet i båten och lite extra drag när vinden väl är i rätt riktning, hissar vi ändå vårt försegel. Vi motorseglar.

Till havs och på sjön finns det särskilda väjnings-regler och en av dom är att motorbåt väjer alltid för segelbåt. När man motorseglar är det svårt att avgöra för andra båtar eftersom det ser ut som man seglar. Då måste man visa att man också går för motor med en symbol eller signalfigur. Det är de väldigt noga med i många länder. I Sverige har jag i princip aldrig sett någon bry sig om det.

Undantag av motorbåtar som inte väjer för segelbåtar är yrkestrafik. Man ska bara hålla sig undan.

Det blir en skön dag till havs och idag var det behaglig temperatur också – det har varit shorts på hela dagen. Det är första gången på hela resan, för mig.

Längs vägen ser vi Dovers vita klippor på långt håll. Vi är nära England och British Coast Guard ropar frekvent i vår VHF på olika båtar. Vi är skyldiga att vara anträffbara på vår VHF till havs och det innebär att man får lyssna på allt annat också.

Till det positiva är att vi kan också enkelt hålla kontakt med Nostra via en förutbestämd kanal som vi pratar med varandra på. Bitvis har vi ingen täckning på telefonen ute till havs.

Det är en behaglig dag ombord och vi passar bl.a på att lyssna på några sommarprogram. Vi hann med Per Lärnström och nästan hela Lena PH innan det var dags att förbereda för att gå i hamn. Jag ringer till Hamnkaptenen som anvisar oss plats på brygga B eller C.

När vi kommer in mot hamn är det dåligt prickat. Det är lågvatten och stranden är stor. Normalt brukar men se andra segelbåts-master och de som redan ligger i hamn. Nu syns ingenting och vi går långsamt fram i den riktningen som vår plotter anvisar. När vi väl kommer en bit in, inser vi att i lågvattnet syns inte masterna bakom kajen. Båtarna ligger långt ner och det är ca 8 meters höjdskillnad mellan hög- och lågvatten här.

Vi får bra platser och när vi är helt förtöjda och klara och elen är kopplad blir det sittbrunnshäng i Nostra. Det är en tradition oavsett nationalitet.

Vi lagar sedan köttbullar i tomatsås med pasta och därefter är det ”over and out”.

Vaknade till en regnig morgon och när det blev en liten lucka i regnandet passade vi på att äta frukost ute.

Målet för dagen var att gå på muséet kring den militära Operation Dynamo år 1940. I regn traskade vi tillsammans med Carina och Anders till muséet som ligger i samma lokaler som soldaterna höll till, i väntan på hjälp. Nästan 340 000 soldater evakuerades i maj 1940 under några få dagar från Dunkerque. De var helt omringade av tyskarna. Under massiva bombningar lyckades man ändå rädda de flesta av dessa män från stranden till båtar som låg utanför. Många av båtarna sänktes, vissa av båtarna blev ordentligt skadade men lyckades ändå ta sig till engelska kusten. Uppdraget ansågs som lyckat och var starkt bidragande till den fortsatta stridsmoralen hos engelsmännen. Hade det inte lyckats, undrar man hur utfallet av 2:a världskriget gått. Tankarna går även till det som händer i Ukraina just nu.

Musèet presenterade föremål: bilar, vapen, fordon, sjukvårdsmateriel och personliga föremål. Det, tillsammans med bra illustrationer i film och modeller gav en inblick i hur vidrigt det är att leva under krig.

När vi var klara med rundturen, regnade det fortfarande. Vi skulle vidare till minneskyrkogården, men tog istället bussen till centrum för att luncha i väntan på att det skulle sluta regna.

Vi hittade en liten fransk restaurang som såg mysig ut. Menyn utanför visade på två olika dagens rätter och det såg lovande ut. Vi gick in.

Vi frågade servitrisen för att få bekräftat vad vi trodde rätterna innehöll. Fisken var inga konstigheter och en Filét Americana verkade ju vara helt ok också. En amerikansk köttbit, tänkte vi. Servitrisen illustrerade förstås lite mer ivrigt med gester när hon beskrev Americana-rätten och vi uppfattade det som att en omsorgsfullt rörd sås följde med till rätten. Det här blir bra, och vi nickade godkännande och beställde två av varje rätt.

För den som undrar vad en Filét Americana nu är, så är det en råbiff som rörts samman till att få en närmast puré-liknande konsistens. Den var ändå hyfsad i smak, sa Mats, men inget man beställt om man förstått vad servitrisen menat med sitt kroppspråk, eller snarare om vi kunnat franska.

Mätta och nja, kanske inte helt och fullt belåtna tog vi bussen till minneskyrkogården. Där är mängder av gravstenar och kors över stupade soldater. Unga män, de flesta strax över 20 år.

Därefter behövde vi handla och vi inser utmaningen att handla i en fransk livsmedelsbutik. Det gick förvånansvärt bra hela vägen fram till kassan. Väl i kön ställde sig en dam med rullator snett framför, för att tränga sig in. Hon kikade dessutom på oss med ett väldigt skarpt öga. Vilket dilemma, tänkte jag. Hur gör man? Ska man säga ifrån, eller bara gilla läget!? Jag kikade upp mot taket och såg då en skylt, där det inte krävdes så mycket fantasi för att förstå att vi ställt oss i handikappskön. Tur att jag inte försökte förklara hur det fungerar med vårt svenska kö-system😅

Hemma i båten blir det lite avslappnat sittbrunns-häng och lite senare planeringsmöte inför morgondagen. Det är inte så enkelt nu. Strömmarna är starka och det krävs bra tajming för att både komma framåt och komma i hamn på ett bra sätt. Frågor att besvara: Vart ska vi? Hur långt är det? När har vi motström? När har vi medström? Hur mycket blåser det? Hur är vädret i allmänhet? När behöver vi vara i hamn? Finns- -det-plats-i-hamnen bekymret har nu halkat längst ner på listan här. Hemma i Sverige ligger det i topp, tillsammans med vind och allmänt väder.

Vi går vid 11 imorgon. Sovmorgon och en sväng inom duschen står på schemat innan vi drar söderut.

220626

Nieuwpoort – Dunkerque 17,3 M

Inom loppet av ett dygn har vi seglat till två nya länder. Ingen stor prestation eftersom kusten längs Belgien enbart är 36 sjömil, eller drygt 6 mil lång. Det är en kortare distans än vi gjort någon dag hittills. Tills idag.

Idag lämnade vi tidigt för att få medström största delen av vår sträcka idag. Det fick vi. Så mycket trevligare att få med- istället för motström. Den lilla vind vi har, är rätt emot och vi går för motor hela vägen.

I hamn har redan Nostra kommit efter en lång sträcka igår, hela vägen från Scheveningen och nästan 100 sjömil. Trodde vi var svåra att komma ifatt vid detta laget, men där ligger vi lite i lä i långdistans. Vi blir återförenade igen – så mysigt☀️. De senaste dagarna avhandlas, och Carina och Anders har fått värdefulla tips av en annan svenskseglare som är på väg söderut och som gjort denna sträckan förut.

Vi är i Frankrike nu. Vi har en midsommar att fira tillsammans – det gör vi ikväll, bestämmer vi. Frågan är vad vi har i våra kylboxar? Jordgubbar saknas och det vore gott med nypotatis. Carina och jag går iväg för att handla med hjälp av Google Maps, som säger att det är en affär öppen och det är 3 km dit. Det är helt ”dött” i centrum när vi kommer dit. Framme vid affären är den stängd. Så mycket för att ha koll på allt, Google. På vägen hade vi passerat en del fina byggnader och statyer som vi pliktskyldigt plåtat och dessutom hade vi gått förbi ett litet bageri som var öppet. Vi gick tillbaka dit och de visade sig ha fina jordgubbs-bakelser. Härligt! Hittills har vi inte sett några potatisar som är ”typ svensk ”nypotatis, så det fick bli de gamla som hunnit växa till sig lite. Men de blev till en väldigt god Jansson a’la Carina och i en mer avskalad version även fina på midsommar-tallriken.

Här kan man då tacka Google för att man kan baklängesturista – ta bilder och i efterhand se vilka föremålen är. Just Jean Bart får jag inte riktigt kläm på, kapten och kapare!? En fin staty är det hur som helst.

När vi firar något på båten brukar vi hissa stor flaggning på båten. Det är lite speciellt och jag ville gärna att vi skulle hissa den medan potatisen kokade. Det brukar gå hyfsat enkelt. Men, inte denna gången. Flaggorna virade in sig i stagen och när vi väl fick loss den hade jag som förslag att lägga ner hela projektet. Här kommer Mats envishet in och flaggspelet blev till slut hissat. Potatisen klarade sig fint också, trots att klockan ringde långt innan vi var klara.

Vi fick sedan vara tre man för att ta ner flaggspelet eftersom det i vanlig ordning börjat blåsa upp mycket vid det laget.

Det blev midsommarfirande gånger tre i år och nu känns det som att den kvoten åtminstone kompenserar ett svenskt midsommarfirande, eller?

Dunkerque är en viktig historisk och en strategisk plats och det ska utforskas mera.

220625

Breskens – Nieuwpoort 46,1 M

Idag kan bli en jobbig dag till havs, sa Mats på morgonen. Det var utlovat regn med måttliga temperaturer. Det är sällan det inte är kallt till havs, så på med full mundering och seglarstället.

Vi har en ganska kort sträcka framför oss idag, till skillnad mot flera av de senaste etapperna. Vi släpper tamparna och drar vid kvart i tio. Vi är inte tajmade med tidvattnet och strömmen idag. Vi går för motor och har motström nästan hela vägen, mellan 2-2,5 knop. Det blåser nästan inget och vinden växlar mellan 0-6 m/s under dagen.

På vägen ut ur hamnen möter vi en segelbåt med exotiska länders gästflaggor hängande längs vanten (staget). Det finns en logga på båten som illustrerar en stor familj och på däck står flera glada barn. På bryggan ser vi också ett stort gäng som står och hurrar och applåderar. Familjen har varit ute och långseglat och nu äntligen får de träffa familj och vänner igen. Hello again❣️

Det spricker upp i molntäcket och när solen kommer fram blir det varmt istället. Då är det för varmt i seglarställ och det är bara att byta om igen. Så där håller det på under dagen och det slutar med totalt 4 ombyten till havs och när vi gick in hamn var jag tillbaka i seglarstället igen. Något ska man ju göra hela dagarna till havs.

På vår väg passerar vi ännu ett stort hamninlopp och vi blir uppropade på VHF. Denna gången gick kommunikationen fram och vi håller undan för två fartyg.

Mats tar ner den holländska gästflaggan och hissar den belgiska – nu är vi snart i vårt fjärde land på dryga tre veckor till havs.

Idag blev det pizza till lunch och äntligen levererade både ugnen och innehållet i den också. Så gott!

Regnet kom till slut men sammantaget blev det en oväntat bra dag till havs – värme med en hel del sol. Regnet höll i sig ett tag efter det vi kommit i hamn till vår plats. Jag hade ringt i förväg och fått den anvisad av den vänliga, kvinnliga hamnkaptenen som även visar sig vara väldigt flexibel. Sverige finns tydligen inte med som land i deras digitala inchecknings-system och vi blev inskrivna som irländare istället😄 Efter vi betalat hamnavgiften gick vi en sväng och enligt recensionerna skulle det finnas många bra restauranger i hamnen. Det skulle bara visa sig att alla var stängda, på en lördag! Dricker inte irländare öl på puben en lördagskväll – är det inte bara ett måste?

220624

Breskens

Att vakna till smattrande regn och ett dovt muller av åska i bakgrunden, är inget ovanligt på en Midsommarafton. Det var inget undantag i år heller och det var i en mörk och regnig morgon vi började vår dag, Det blev frukost inne i båten, för ovanlighetens skull – den senaste månaden har vi bara suttit inne och ätit ett fåtal gånger.

Frukosten fixar Mats, alltid lika god. Efter det tog vi det lugnt ett tag och först när regnet lagt sig, gick vi och handlade jordgubbar. Små, fina holländska jordgubbar, €2,49 för 400g. Till det nödvändiga att handla var även allergi-ögondroppar – det är tuffa blomstertider för allergiker. I det stora skeppsapotek vi tagit med ombord, så ingick inte dropparna.

När vi kom tillbaka blev det midsommarstädning av Cordula. Sittbrunnen (vårt nya vardagsrum) torkades och spolades av och allt saltvatten på vindrutorna putsades bort.

Efter det var det vår tur att fin-duscha i hamnfaciliteterna. Det kostade inget och det var ok med varmvatten också. Skönt! När det var klart, kom solen plötsligt fram och vi fick full fart för att fixa en traditionell midsommarmiddag.

Klockan halv åtta, med sol i en nystädad sittbrunn, började det kännas som lite midsommar ändå. Men. Det finns inget som går upp mot känslan att få fira med sina nära och kära, i Sverige. Att längta hem är ändå ett bra tecken – vi har ett bra liv hemma!

Bor man tillräckligt länge i en hamn får man husdjur vare sig man vill eller inte. Gråtruten bakom Mats i bilden har troget besökt oss varje kväll och kollat nyfiket på allt vi lagat och ätit. Den avancerade fågelskrämman, monterad på båtgrannens kapelltak och som finns att köpa på nätet för endast 1000 kr, parerar han väldigt skickligt där han sitter. Imponerande.

220623

Vi ligger på en plats längst ut på bryggan och har en mer privat sfär, för första gången på länge. Lite skönt, faktiskt.

Breskens är en förhållandevis liten hamn och by men har det mesta ändå. Hade det varit en svensk hamn, så erbjuder den ungefär det som en mindre ort erbjuder på västkusten. Söker man hålligång och vill se mer eller mindre lyckade tilläggningar, så är detta inte den rätta hamnen.

Vi cyklar en runda och som den lilla ort det är, har vi lätt att hitta. För de med dåligt lokalsinne eller brist på Google Maps är detta verkligen det rätta stället.

Vi cyklar längs stranden med målet att gå en runda i de fågelrika våtmarkerna.

Det är mycket folk på stranden och helt naturligt med tanke på att det är 28° i luften – den varmaste dagen hittills under vår resa.

Vi siktar på att få se Skedstork – en helt särskild fågel med sin speciella näbb. Vi är inriktade med att gå den 5 km långa rundan runt våtmarkspartierna, trots den tryckande värmen.

Vi hinner gå en halv kilometer och sedan blir Mats, som ser ut som ett riktigt fågelskådarproffs med sina målvedvetna steg och kikare runt halsen, stoppad av en dam som på holländska frågar vad det är för fåglar. Det är Canadian Geese, svarar Mats säkert. Hon ser väldigt imponerad ut.

Efter ytterligare en halv kilometer går vi in i ett litet fågelskådarbås och långt bort i våtmarken kan jag se två stora vita fåglar. I kikaren konstaterar vi att det är Skedstork. Check på det, och genast sjönk motivationen för att gå resten av vägen, i hettan.

Förutom Skedstork såg vi Silkeshäger, Skärfläcka, Skrattmås, Kanadensiska gäss och Skarv.

Hemma i båten blir det sedan en välbehövlig dusch på akterdäck (funkar bra i vår privata hörna) och grillning av fläskfilé med smashed potatoes. Innan grillen packas ner igen passar jag på att ta över den för att grill-steka bacon. Funkade toppen! På det sättet slipper man att osa ner hela båten och vi har en nästan färdig Spaghetti Carbonara.

Under grillningen var jag noga bevakad av en gråtrut – hur ofta har han upplevt en kvinna på akterdäck grillsteka bacon, på en svensk båt. Vi är helt ensamma svenskar här i hamn och det verkade exotiskt när de i affären frågade var vi kom ifrån.

Sammantaget en bra dag i hamn, men tankarna för vårt slutmål med Cordula har dock börjat snurra runt nu. Vi har inte låst in oss och kan styra kosan vart vi vill. Vart är vi på väg, är frågan?

Har ni lust, ni som följer oss, lämna gärna någon kommentar – det hade varit väldigt kul🥰

220622

Scheveningen – Breskens 64,29 M

Efter 674 sjömil är nu Cordula på egen våg idag. 401,3 seglade vi tillsammans med Nostra. Som systrar har Nostra och Cordula delat samma waypoints på vår resa söderut, och så kul vi haft tillsammans❣️ Vilka härliga sittbrunnshäng med välförtjänta ”tilläggare” efter våra långa etapper. Tack för det, Anders och Carina🥰 Vi har inte bara skapat oförglömliga minnen, utan även en fin vänskap och jag hoppas förstås att vi strålar samman i någon hamn igen. Snart!

Idag bestämde vi själva avgångstiden och inte tidvattnet. Oavsett vilket, får man strömmen både med och emot sig vid långa etapper. Huvudsaken var att det fanns vatten under kölen när vi skulle in i Breskens och det är inga problem oavsett tid på dygnet. Då ringer klockan vid 5, när vi bestämmer själva. Det bara är så, jobbtakterna hänger kvar.

Det gick förvånansvärt enkelt att komma upp ändå, trots att vi firade en urakut midsommarafton med Anders och Carina, kvällen innan och då vi förstod att vi inte kommer att fira den tillsammans. Det är inte bara tidvatten utan också längden på distanser, vinden och allmänt väder. Det är åska i luften de kommande dagarna. Det är inte optimalt för långa sträckor till havs.

Det gick fint att fira midsommar utan varken snaps eller sill och kanske var det därför vi var pigga när vi vaknade till en strålande fin, men kall morgon. Långkalsongerna kom på.

Vi gick för motor i medvind som var ganska svag till att börja med. Det passade bra för vid hamninloppet till Rotterdam ska man ropa upp ”Sector Maasmond” på VHF kanal 3 och ange sitt båtnamn, position och bäring. Där är galet mycket båttrafik i Europas största hamninlopp. Sagt och gjort, jag ropade och fick till svar att hålla oss tillgängliga på VHF kanal 3. Received! Vi kom ganska långt och trafiken var bra tajmad för att vi inte var i vägen för någon. Men tills sist ropar de på Cordula och jag svarar och får besked på att gå akter om ett fartyg. Problemet var att jag uppfattade inte riktigt vilket fartyg och när jag bad dem upprepa: ”Say again, shipname” så visar det sig att de inte hör mig. Cordula, can’t hear you. Mitt i farleden. Typiskt! Då ser vi på vår plotter att ett fartyg ändrar kurs istället – bara att sätta full gas nu. Insåg sedan att frekvensen vi sände på var satt till ”låg” och vid första anropet var vi närmre stationen och då hördes allt OK – man lär sig nya saker varje dag.

När vi är ute ur far(o)zonen fortsätter vi en stund för motor men sätter sedan segel när vinden blåser mellan 7-8m/s. Vi har vinden in från aktern och länsar. Det är svårt att få seglen att fylla sig bra eftersom de stör varandra. Vi provar att saxa men väljer sedan att gå upp i vind för att få en mer gynnsam vinkel för bra segling. Vår gipp-bromsare gör annars sitt jobb bra när när storseglet byter sida och hela bommen sveper över sittbrunnen i en annars bra fart. Man ska inte ha några huvuden i vägen då!

Som sällskap idag har varit allt pratande på VHF och då har vi bara haft en kanal igång, kanal 16, anrops- och nödkanalen. Desto närmre vi kommer Belgien börjar de anropa båtar på franska och inte lång stund efter anropas båtar på klockren, kristallklar engelska från Dover Coast Guard. Det märks att vi är långt söderut och närmar oss Engelska Kanalen.

Efter ett tag börjar vi att slappna av med att ingen kommer att vilja prata med oss på VHF eftersom vi är ganska ensamma på havet och har bara Captn’ Ron är före oss. Då börjar det tjuta i alla instrument med ett Distress Alert. Strax därefter hör vi en skärrad kvinna ropa Mayday, Mayday, Mayday. Vi var varken inom räckhåll eller synhåll för att uppfatta någon i nöd och Captn’ Ron verkar obekymrat segla på fint med sin spinnaker. Det startar en livlig trafik på vår VHF, men på holländska och vi kan inte uppfatta vad som hänt. Väldigt obehagligt att tänka på dem som behövde hjälp – ett anrop man aldrig vill komma att behöva göra själv. Adrenalinkickarna kommer med jämna mellanrum idag.

När vi sedan tagit ner segel och var på väg i ytterligare en väl trafikerad farled såg vi en liten svart ribbåt med uniformerade män och inte lång stund efter var två av dem ombord på Cordula. Tullpoliser! De ville se våra pass och undrade vart vi var på väg idag och vår slutdestination. Två av de tre frågorna kunde vi svara på, men vår slutdestination är ju skrivet i stjärnorna. De var nöjda med att se våra pass och jag tyckte att de kikade lite extra på vår fina märkning på båten och ner i salongen från sittbrunnen. Vi börjar få tomt på våra dryckes-förråd, så jag tror vi hade klarat oss även om de kikat in under durken.

Till slut kommer vi i hamn, efter 11 timmar till havs. Vi fick en bra plats och vi tog en sväng i den lilla byn, här ska nog bli OK att fira midsommar.

Scheveningen

220621

En stilla dag med lite sightseeing. Det var i alla fall planen men först skulle bara ett paket postas, retur av laddaren, vi behövde bara kolla var man tankar båten och cyklade dit först. Det gör man från en annan båt, visar det sig. Tur att vi kollade det. Cyklar till affären – en superstor och välsorterad och det tog minst en timme, därefter tillbaka och stuva in allt, fastän det egentligen inte finns plats för allt vi handlat. Tog en timme till. Sedan behövde vi bara flytta på båten till en annan plats där vi inte får två andra båtar utanpå eftersom vi ska gå tidigt nästa morgon Men först tanka förstås och där missförstod jag Mats vid tilläggningen den blev inte som vi tänkt. Den holländska ”tankmannen” tog myndigt över tamparna och sa att nu är vi (läs männen) ”in charge” Puh! Sedan när vi pustar ut, ”debriefar” tilläggningen och äter lunch i sittbrunnen kommer en man förbi på bryggan och kommenterar vår hemmahamn som står skriven i aktern på båten; ”Sweden. It’s far away!”

Suck! De nöp till in hjärtat och jag drabbades av akut hemlängtan.

Ja, sedan var det ju eftermiddag och försent att göra en stor rundtur in till centrum. Vi cyklade till piren och kikade på Pariserhjulet och någon som hoppade Bungyjump.

Det blev inte bättre av att inse att vårt planeringsmöte på kvällen med Nostra blev det sista – för ett tag i alla fall. Vi ses kanske framåt.

Det går upp och ner i humöret fastän man är ute på sitt livs äventyr.

Har ni lust, ni som följer oss, lämna gärna någon kommentar – det hade varit väldigt kul🥰