En släppt tamp

220630

Boulogne sur Mer – Dieppe 54,7 M

…är en släppt tamp, blev summeringen av dagen.

Vi släppte loss vid 7 på morgonen, som vi sagt. Hamnen ligger ganska långt in mot staden och vi ligger långt nere i den vid ebb. Man märker inte så lätt att det blåser. Då tjuter det och klingar alltid i riggarna på ett speciellt sätt. Enligt väderprognosen skulle det inte blåsa särskilt mycket.

På väg ut ur hamninloppet möter vi en finskflaggad båt, som håller på att ta ner sina segel. När vi kommer närmre så vinkar besättningen, som enbart består av ett gäng tjejer, mycket glatt. Det står Carissa i aktern. Då kom jag på att jag läst om dem i På Kryss. Ett gäng coola tjejer som inte bara seglat över Atlanten utan även varit utsatta för en otäck späckhuggar-attack. Det är en båt full av girl-power!

När vi är ute ur hamninloppet sätter vi vår kurs. Det blåser mycket! 9-10 m/s. Dessutom är det grov sjö. Vi har bra medström och ordentlig motvind. Det är ingen bra kombination och det river upp ordentliga vågor. Vi kämpar på och dyker djupt i vågarna och båten sköljs över av vågorna med jämna mellanrum. Vi sätter vårt storsegel med rev och det lugnar ner gången lite. Det är några timmar kvar tills dess både strömmen vänder och vinden lägger sig. Det är inte så trevligt ombord då. Varför vänder vi inte, kan man fråga sig? Är det en kombo av pannben och envishet eller det faktum att vi just mött en båt av stålkvinnor som utstått betydligt värre strapatser? Jag vet inte, men helt klart skulle vi legat kvar i hamn idag.

Mats värmer middagsresterna och vi äter ur en kopp med sked. Det smakar riktigt bra och det behövs för att få upp värmen inombords. Det är riktigt kallt till havs och jag kör lager på lager metoden tillsammans med gummistövlar, fastän de inte behövs. Än.

Efter ett antal timmar lugnar sig sjön och vi lyssnar på sommarprat med Emma Hamberg som piggar upp humöret betydligt. Riktigt bra berättat ur hennes liv med en stor portion härlig humor!

Vi kan t.o.m segla en stund och då är det en helt annan känsla ombord och båten rör sig bättre genom vågorna. När det inte fungerar längre, startar vi motorn med våra segel uppe. Vi har motorseglat tidigare under dagen men inte satt upp signalsymbolen som visar det. Vi har struntat i det eftersom det är farligt att gå upp på däck då. Vi selar fast oss förstås men det är ändå risk för att ramla och slå sig och vi hade garanterat blivit dyngsura när vågorna sköljde över däck. Det ville vi inte. Det är dessutom nästan inga båtar ute.

Plötsligt ser vi en helikopter som flyger ganska lågt. Jag tänker på att vi inte är riktigt lagenliga och att det kan ju vara kustbevakningen. När den flyger bortåt, släpper jag den tanken. Inte lång stund senare är helikoptern istället akter om oss och flyger över oss riktigt nära nu. Så typiskt. Väntar de på oss i hamn sedan? Vi tar fram vår ”uppochnedvända” kon, jag selar fast mig och går upp på däck och hissar den. Bättre sent än aldrig.

Nostra ropar upp VTC på VHF och frågar om vi får gå in mot hamnen och det var OK. Inga stora båtar är på väg ut. Jag ringer hamnkontoret och får besked om att det finns plats för oss. Det obligatoriska tilläggar-regnet hänger över oss, men vi hinner göra fast innan det vräker ner. Mats och Anders hinner inte riktigt undan regnet eftersom de gått till hamnkontoret, som ligger en bra bit från vår plats, för att betala.

Vi tröstar oss med en sedvanlig tilläggare i Nostra som har en fantastisk salong – helt regnfri och med samma utsikt som att sitta i sittbrunnen. Regnet bara öser ner utanför.

Båtshaken som vi räddade från att dras ner i havet när vi seglade från Helgoland, hamnade där till slut. Inte så konstigt med alla översköljningar idag.

Det blev rester till middag och sedan var det läggdags.