En dag på stranden

220616

Vlieland

Välbehövligt, efterlängtat och idag är långkallingarna undanstuvade, (med all sannolikhet högst tillfälligt). Bikinin och solhattarna är framme och det är bara att njuta. Efter frukosten gick vi en långpromenad in till den lilla charmiga byn – en idyll! Vi går hela gågatan igenom och på tillbakavägen handlar vi på COOP som visar sig vara en fräsch och välsorterad butik. Som vanligt handlar vi lite mer än vi skulle. Det blev en runda på dryga 4 km – skönt efter mycket stillasittande de senaste dagarna.

Efter lunch i sittbrunnen blev det stranden och där hänger vi fortfarande (i skrivande stund). Planen idag är sedan findusch, och nu visar det sig att 50-cents måste fram igen. Visste det! Hela tre minuters varmvattendusch får man och då är det dusch a’la Gunde Svan.

Vi siktar på akterdäcksgrillning ikväll i sällskap med Carina och Anders.

Cordula är toppad med ett parasoll från Biltema.

Årets första akterdäcks-grillning!

Mats och Anders har bytt rodret mot grilltången ikväll.

Sol i sittbrunnen

220615

Lauwersoog-Vlieland 35,5 M

När klockan ringde vid halv åtta hade det normal varit en rejäl sovmorgon, men jag var fortfarande trött. Då var jag tacksam för att högvattnet var ”tajmat” för att passa för avgång vid kl nio. Tror minsann att jobbklockan i kroppen börjar försvinna nu.

PW Crew drar vidare genom de holländska kanalerna och kanske ses vi i någon annan hamn söderöver.

Tack för fina sjömil tillsammans!

Efter frukost, sa vi ”hej då” till Pacific Wind som nu drar på eget håll och via den ”stående mastrutten”. Vi är ingen trio längre men duon kastade strax loss för att gå tillbaka samma väg ut igen. Nu hade vi bättre med vatten under kölen. Våra digitala spår, på väg in, ligger kvar på vår plotter och vi väljer att gå i samma spår igen. Att gå över djup som 0,7-0,9 m hade varit otänkbart för bara ett halvt dygn sedan. Sanden flyttar på sig hela tiden och sjökorten hinner inte att uppdateras i samma takt – det är uppenbart.

Ute på djupt vatten, eller vänta – hur var det nu??

Vi facetimade med ett av våra barnbarn på vägen ut och det blev en guidad tur på båten och dess omgivningar för en mycket nyfiken, alldeles nybliven fyraåring🥳Hurra!

Fiske i farleden – tydligen lyckad fångst med tanke på sällskapet efter båten.

Hus med havsutsikt-från alla rum.

Väl på vår nya kurs söderut hade vi som vanligt vinden rätt emot och dessutom ganska svag och vi går för motor, igen. Visst skulle man kunna segla om vinden var tillräcklig men då kryssa, vilket betyder att vi går zig-zag på vår kurs och det skulle nog ta dubbelt så lång tid. Vår beräknade restid, ”rakaste vägen” var ändå beräknad till ca 10 timmar. Det är fullt tillräckligt.

Mats i sitt rätta element – till havs i en båt.

Solen strålar och det är betydligt varmare nu. Havet har också lugnat ner sig och det går bara lite dyning. Det blev möjligt att göra annat än att hålla i sig hela tiden. Som att fixa mat inne i båten, sitta och slappa och vara på datorn. Vi får en fin dag på havet och nu börjar man få en känsla av sommar☀️

Bloggande ombord.

Väldigt nöjd med ugnen som gräddade pizzabullarna så fint under gång (ej hembakat), tyvärr helt utan smak.

Efter 10 timmar är vi äntligen framme till en fullbelagd hamn om man fick tro på deras hemsida, som Carina på Nostra just kikat på. Vi har bra fart på slutet och gör ca 9 knop i den kraftiga medströmmen, d.v.s 3 knops medström. Den avtar just innan hamnen och tur är det eftersom man går in genom en ganska smal passage. Vi har bestämt via VHF att vi går in och kikar iallafall. Mats har tesen att ”det finns alltid plats för en båt till”. Vi är tre båtar på väg in och vi har just fått en lite mindre båt före oss.

Det finns 300 gästplatser och ja, det är fullknökat. Det är svårt att se om det finns platser längre in på bryggorna, bakom någon större båt. Då vinkar en man från sin båt och pekar att vi ska backa och gå in på bryggan som vi just passerat. Han frågar om vi är två båtar i samma sällskap och säger att där ska finnas två platser. Vi trixar in två båtar och hamnar långt in på bryggan – bra platser. Nostra på ena sidan och vi med aktern in på andra bryggan. Vilken flax! Oklart var båten som var före oss hamnade.

Nu är det fullsatt!

Med plånböcker fyllda med euros skulle vi bara betala hamnavgiften och de stegen till hamnkontoret kunde vi ha sparat för nu är vi i ett mer modernt land. Här ligger Sverige i lä också . På vår plats är det bara att scanna in en QR kod och lämna båtens uppgifter och sedan betala – på nätet! Ett litet eluttag finns också i direkt anslutning till båten med en armlängds avstånd, som i en flygstol . Inget krånglande med att ladda med 50-cents i en stolpe, här inte. Här stannar vi, minst två nätter.

Snillen spekulerar!

Bara scanna och betala – digitalt! Någon som behöver cash?

Motvind

220614

Norderney – Lauwersoog, Holland 54,7 M

Det var dags att dra vidare, vinden har lagt sig men är dessvärre rakt mot oss i vår färdriktning, västligt. Det blir motorgång idag. Plan A är att gå till Lauwersoog, Holland. Kvoten för tyska utskällningar och bankomatbesök för att betala precis allt, och inte bara dyra hamnavgifter är full nu. Det står dessutom i flera recensioner om flera trevliga hamnar i Holland. Det är plan A. Plan B är att när vi är i nivå med Borkum, ca halva sträckan och fortsatt i Tyskland, stämma av via VHF om vi är trötta och vill gå dit istället.

Vi lämnar Tyskland bakom oss. Holländska gästflaggan hissas tidigt på vår långa resa.

Vi är motiverade för en lång dag till havs.

Ut från Norderney går vi med tidvattnet, som är på väg in, men på vissa ställen är det ändå väldigt grunt och och sandreven flyttar sig dessutom hela tiden. Den lilla passagen vi ska igenom är inte så självklar och vi kikar gemensamt på alla de olika sjökorten vi har. Vi bestämmer oss för att man måste lita på prickarna.

Vi tuffar på i motvind för motor med en rullande och skumpande båt.

Vi går först ut från hamnen och efter 1 1/2 timme når vi den lilla passagen och kommer väl ut igenom. Det blåser inte särskilt mycket men det är en hel del vågor och gammal dyning. Det rullar och rullar…och rullar. När vinden blir i lite mer gynnsam vinkel hissar vi storseglet som stagsegel och då lugnar rullandet ner sig. Skönt! Men det är inte läge att vara nere i båten några längre stunder och våra köttbullsmackor fick fixas ute i sittbrunnen.

Ser enkelt ut men är en konst att mack-landa runda köttbullar på en rullande båt. Majonäs är bra fixering😉

Vi stämde sedan av med varandra efter några timmar och alla var överens om att fortsätta, och efter ca 8 timmar var det dags att ta in storseglet och gå in i farleden mot Lauwersoog. En väl markerad farled med röda och gröna prickar men bitvis väldigt grund. Vi kom i lågvatten och vid brytpunkten för att högvattnet skulle komma in, så det borde gå bra. Cordula’s har ett djupgående på 1,90 och vi behöver mest vatten under kölen av oss tre båtar.

Lågvatten i farleden, mellan rött och grönt borde vara OK, eller?

Pacific Wind & Nostra ligger före.

Vi har nu hamnat sist i vår lilla eskader och Pacific Wind tar täten. Vi följer dem noga på vår plotter och ser att de går exakt som vi tänkt, nära de gröna prickarna och vid största djupet, enligt sjökorten. Helt plötsligt ser vi att deras färdriktningspil vänt riktning på vår plotter. Anders på Nostra, som ligger strax bakom, ropar på dem (VHF) och får då besked att de gått på grund inne i farleden där det skulle vara marginal för djupet. De sitter fast en stund men lyckas efter ett tag att komma loss själva. Inga skador på någon, Tack och lov! Så lurigt och man kan inte lita på prickarna är lärdomen.

Därefter tar vi det mycket, mycket lugnt och bestämmer oss för att hålla oss närmre den röda pricken istället. Vi går över djup som är angivna till 0,9 meter men vårt ekolod visar mellan 7-10 meters djup istället. Rena gissningsleken. Nostra och PW är en bit framför och vi försöker följa dem i deras kölvatten. Det tog några timmar till för att komma in i hamn. Totalt blev det +10 timmar till havs idag.

Vi akterförtöjer i hamnen utanför slussen in till kanalsystemen och samlas sedan i Pacific Wind för ett sista gemensamt sittbrunnshäng. PW drar nu in i kanalen för den ”stående mastrutten” och kanske möts vi i någon hamn söderöver när de slussats ut igen om några veckor. Nostra och Cordula drar söderut, på utsidan, och går tillbaka genom den luriga farleden. Vi är väldigt överens om att vi ger oss av i högvatten imorgon – det är tidvattnet som styr oss nu.

Sen middag. Gnocchi, lök vitlök, korvrester och broccoli. En middag med fyra C i ändå.

Belöningen för att man sitter ute i kylan och äter sen middag. Magiska färger! (oredigerad)

Hamnarbetare

Norderney

220611-220613

Vi vaknade till en fin morgon med mycket sol. Dessvärre låg vi fel och hade vinden in från aktern så vi vaknade tidigt av att det kluckade och plaskade mot båten. Efter frukost bestämde vi oss för att byta plats.

Det är ingen särskilt gästvänlig hamn vad gäller bryggorna. Vassa stålkanter sticker ut både vid pålar och längs bommarna. Vi lägger oss först vid en annan Najad, med vinden så vi ”landar” mjukt mot den båten istället.

Skarpa bryggor och stolpar med stålkanter.

Vi spolar sedan av båten från allt salt, sköljer av alla kläder som vi haft under seglingen som också blivit salta genom ett antal översköljningar. Salt är inte så bra att få in i båten. Jag inser då att min jacka inte var särskilt ren heller och då börjar projektet med tvättstugan. Man får passa på om det finns tvättmaskin hamn.

Saltstänkta!

Till hamnkapten för att lösa polletter till tvättmaskinen. Kontoret är stängt, så jag passar på att duscha istället. Välbehövligt det också, minsann. Tillbaka till båten igen och då inser vi att vi inte har en särskilt bra plats och har fått vinden in från aktern igen. Det betyder risk för dålig sömn med kluckandet. Vi bestämmer oss för att byta plats och ansluta till resten av gänget som ligger fint akter-förtöjda lite längre in på bryggan. Där är det inte bara varmare och mindre vind utan även mysigt socialt . Så var det bara det här med vassa kanter när man flyttar. Carina följde med på båten också och på bryggan stod vår svenska välkomstkommitté och hjälpte oss att komma på plats säkert, utan några ovälkomna minnesmärken från hamnen.

Tillsammans igen – den fina trion!

Därefter var det till hamnkaptenen igen för att lösa polletter till tvättmaskinen. När det var gjort visade det sig att hela tvättanläggningen och alla toaletter var stängda under flera timmar p.g.a städning. Så motigt! Jag knackade ivrigt på dörren och motvilligt släppte de in mig. (Jag har förresten missat att skriva innan att man kan förvänta sig minst en tysk utskällning varje dag och jag börjar bli van.) Jag fick igång en maskin – äntligen! Mats pysslade med att byta fästen och fixa med andra tekniska prylar under hela dagen.

Vi tog sedan en cykeltur i den fina lilla byn och längs strandpromenaden – det är väldigt fint här, mycket sand, strand och strandkorgar. Tror att det är som Marstrand eller Sandhamn för svenskarna – ett ställe som varje tysk bör besöka minst en gång i livet.

Det vi nu har insett är att de tar inte kort i princip någonstans, förutom i matbutikerna. Vi har redan varit i bankomaten flera gånger sedan vi kom hit. Hamnavgiften är inte billig och då får man ändå lägga på 50-centare hela tiden för att få lite el. Duscha går bra utan polletter men den ska tryckas igång var 5:e sekund. Norderney kan nog vara ett av Tysklands mest kontantrika område.

Efter middagen var äntligen tvätten klar (ett 7 timmars projekt) och vi avslutade sedan kvällen med kaffe och god rabarberpaj i Nostra.

Båtbakat a’la Nostra och supergott!

Vi har inte suttit och slumrat och slappat i sittbrunnen ännu – kanske kommer det med värmen senare☀️

Vår båtgrannes flaggning – det finns en värld utanför vår bubbla.

Summerat dessa två dagarna: en trevlig hamn, fräscha faciliteter men lite väl dyrt och trixigt med 50-centarna för elen. Minus för de vassa kanterna. Byn är väldigt mysig med fina strand och mysiga barer men man behöver mycket ”cash”.

Imorgon drar vi vidare!

Kväll i hamnen

Vågat

Helgoland – Norderney 62,3 M

220610

Det var nu eller att riskera att vara inblåsta på Helgoland. Det är en liten fin ö, men inte en särskilt bra hamn att bo i. Elen var dessutom ”trasig” så då hade vi fått förlita oss på våra solceller med det lilla förbehållet om att solen verkligen skiner. Nä, vi drar!

Efter att dieseltanken blev fylld gick vi ut ur hamn och hissade direkt – revade segel (d.v.s inte fullt ut). Det tog inte lång stund förrän vi möttes av jobbiga vågor som sköljer över oss. Välkommen till Nordsjön! Alternativet är att gå in till Cuxhafen igen, alltså backa tillbaka ett steg i vår resa och dessutom göra det med vinden in från aktern. Det betyder att båten både gungar och rullar åt alla håll. Det är ju verkligen inte kul! Nostra’s kapten, Anders ropar då lägligt upp i VHF och undrar; ”hur har ni det”? ”Det blir ju inte värre än så här, tillägger han”. Vinden skulle lägga sig lite efter några timmar, enligt prognosen. Det var precis den ”peppen” man behövde – vi fortsätter!

Förutom vågor och vind, behöver vi ta hänsyn till alla stora farleder – där får vi inte gå utan bara passera tvärs över med kortaste sträckan. Det är ytterligare en parameter i seglandet att ta hänsyn till.

Efter ett tag med ganska tuff segling ser jag att två fendrar, som hänger på aktern och som i det kraftiga lutande släpar i havet och nu är på väg att slita sig. När vi ska göra något utanför sittbrunnen gäller det att sitta fast i sele i båten. Jag krokar mig i sittbrunnen och drar in fendrarna i båten. Inte lång stund efter ser vi att båtshaken släpar utanför båten och det är bara sekunder kvar innan den är i havet, då Mats räddar den. Man lär sig – vi får säkra upp bättre inför nästa tur i mycket vind. I ruffen och på toan ser det också ut som det varit ett hotellrumsparty a’la rockstjärna när vi lägger till. Hur man än gör, så sliter sig prylarna.

Vi kryssar mellan uppankrade fartyg och slutligen korsar vi sista farleden utan att vara i vägen för något stort fartyg. Skönt! Vinden avtar allt mer och sista biten får vi gå för motor. Ändå bra för oss eftersom vi får våra batterier laddade – vi väntar på en ny elströmsladdare som den svenska leverantören nu lovat att skicka till en hamn i Haag.

Middag ombord – dumplings i löksoppa. Kommer antagligen inte att serveras på en bättre krog.

Till slut, 11 timmar senare på havet, och ganska mörbultad i kroppen, ser vi Norderney. Nöjda lägger vi till och får förmodligen de sista platserna ute på nocken av bryggan, sent på lördagskvällen. Vi får ligga utanpå varandra och nöjda firar vi alla i vår sittbrunn en liten stund innan vi stupar i kojen.

Nu ligger vi i hamn några dagar. Det blir tvätt av en salt båt, salta kläder och en välbehövlig dusch. Livet ombord med tvättandet är ju en annan historia😎

Vind i seglen

Cuxhafen – Helgoland 32,6 M

Vid kaptensmötet igår, med vår lilla svensk-trupp, bestämdes avgång kl. 10 för bästa medström och vind längs etappen. Vi låg i startgroparna tidigt och redan 7.30 gick vi in för att tanka och sedan tillbaka till vår plats igen. Vi ville inte riskera att hamna i kö vid pumpen. Vi fyllde även våra vattentankar till max.

Efter en mysig frukost i en varm och solig sittbrunn laddade vi för avgång. Lite otåligt drog vi en halvtimme tidigare. Vi satte segel direkt i hamn och efter bara lite trixande så var storen ute. Skönt!

Vi hade fin halvinds-segling och sol ett bra tag innan vinden försvann och vred. Vi gick så högt mot vind som det går och Cordula håller bra fart i jämförelse med våra vänseglares betydligt större båtar. Vi ska ju komma sist, som minsta båt, men vi håller ganska jämn takt ändå.

Medströmmen gav oss flera knop extra i fart.

Efter en skön segling la vi till i hamn som fjärde båt ut från bryggan. Därefter promenerade vi runt ön – den är ca 2 km i bredd och det blev en promenad på ca 4 km. Naturen är varierad och det är höga fågelberg längs den en delen av ön och på den motsatta sidan är det mer flackt. På de höga klipporna häckade Havssulor, Tretåig mås och Sillgrisslor. Man kom riktigt nära Havssulorna och de är riktigt vackra fåglar i en väldigt fin miljö.

Vi möttes sedan upp alla på restaurang Seehund som visade sig servera riktigt god mat trots en väldigt enkel miljö. Restaurangen var fullsatt och vi verkade vara de enda turisterna – alltid ett bra betyg. När vi väl skulle betala visade det sig att de tar enbart kontanter. Märkligt, i dessa tider ändå!

Vindar och väder är inte riktigt med oss i dagarna som kommer och vi var alla överens om att vi inte ville bli inblåsta på Helgoland. Det beslutades på kvällen att vi drar dagen därpå så snart vi fått tillräckligt med vatten under kölen för att komma in och tanka med siktet mot Norderney.

Vi tankar och drar vidare ut mot Norderney

Högt och lågt

Rendsburg – Brunsbüttel – Cuxhafen 45,9M

220608

Efter en regnig natt ringde klockan 4.30, men då hade äntligen slutat. Snabbt på med kläder, denna gången både långkalsonger och regnkläder på direkt, vis av gårdagen. Vårt sittbrunnstält är inte det mest lätthanterliga att varken sätta upp eller ta ner, så det fick vi lägga en stund på. Strax innan fem var alla tre båtarna, i vår lilla svenskkaravan, loss från bryggan. Vi har en tid att passa eller en tidvatten-slot snarare.

Avgångstiden är noga beräknad utifrån den sträcka, eller distans vi har till Cuxhafen utifrån vår hastighet på båten ca 6 knop, väntetiden vid slussen och framförallt åt vilket håll vattnet är på väg när vi slussas ut. Ebb innebär stark medström ut ur floden och det ger oss en extra skjuts. Det motsatta med vattnet på väg in i floden, innebär istället stark motström och risk för att vi inte kommer framåt. Vi skulle komma precis lagom och ungefär gå in i hamn när det var som minst strömt. Trodde vi.

Alla sätt är bra, och man kan vara bropendlare på det här sättet också.

Vi hade förberett frukosten och det är mysigt att äta under gång och det enda som saknades var lite sol och värme för att allt skulle vara komplett.

Båtköket levererar klockan 05.32.

En vy i kanalen som jag fick en känsla av att jag bara måste plåta.

Resten av Kielkanalen gick som tåget och strax innan Brunsbüttel fick jag ropa upp på VHF, kanal 13, om att vi ville slussas ut från kanalen: ”Kielcanal Brunsbüttel this is sailing yacht Cordula, Cordula on channel 13” o.s.v….

Vi fick vitt ljus direkt och strax därpå var vi inne i slussen. Båten före oss hade inte lagt sig hela vägen fram och vi la ju oss naturligt efter dem och helt plötsligt blev det ett himla liv på VHF’en – det var slussgubben. Vi fick alla släppa tampar och dra fram båtarna. Vi är nu minst en timme för tid-schemat.

Väl ute ur kanalen fick vi bra drag under kölen, ca 3,5 knop, och vi hade inte räknat med att vara ute så tidigt. Det trixiga är att komma in i det smala hamninloppet i Cuxhafen om det är för mycket ström. Vi satte ett segel och seglade en stund, allt för att dra ut på tiden lite.

Det går som tåget, väl ute ur slussen

Det gick bra och vi slirade lite in i hamnen. Man lägger till på stora flytbryggor med pålar och under dagen och natten så åker man upp och ner för dem. Inget man märker.

Vårt svenskgäng firade sedan, i Nostras sittbrunn, att vi har tagit ett stort steg i äventyret med att segla söderut. Nordsjön nästa, men först en dags bryggsegling i Cuxhafen.

Cordula, Nostra och Pacific Wind Crew

Cuxhafen

220609

Det blir väl aldrig som man tänkt sig. En vecka in i resan och det var redan dags för oss med vårt första stora problem att lösa – landströms-laddaren visade sig ha lagt av precis innan läggdags igår. Den cykeltur vi hade tänkt blev direkt inställd. Istället en massa telefonsamtal för att få tag i, typ någon.

Mats tillhåll idag – motorrummet. Med support från våra svensk-kaptener.

Laddaren är bara 1 år gammal och borde gå på garanti, vilket det visade sig göra. Frågan är bara hur vi får en ny till båten. Vi stod i startgroparna för att hyra en bil och köra till Bremen för att hämta den, men det visar sig att tyskarna är inte så ”serviceminded” och det hade varit bättre om den gått sönder i Spanien, berättade vår svenska kontaktperson. Nåja, vi har en mini som fick installeras. Vi snålar på ström nu och hoppas på mycket sol och får köra lite mer för motor ett tag. Vi siktar på att hämta den laddaren i Haag.

Det blev en tvättdag för mig istället inkl. en dusch. Det ska noteras att jag gått 5000 steg enbart för att fixa en maskin tvätt idag. Tur att man har oceaner av tid, numera…

Funkar bra att hänga tvätt på skoten också.

Efter en dags mekande och fixande blev det senare lite dags för tänkande. Tidvatten, vind och resten av vädret, och humöret förstås. Men nu vill vi alla segla till Helgoland – det blir nästa distans.

Slussas vidare

Kiel – Sporthafen Dürstenbrook

220606

Efter en regning natt vaknar vi upp till ett gråmulet väder och ganska mycket vind. Vi har redan bestämt oss för att ligga kvar och ta det lite lugnt. Efter frukost går vi långpromenad längs den fina strandpromenaden i Kiel – skönt att få sträcka ut benen ordentligt.

Vi har sedan lite allmänt snack på bryggan innan vi vinkar av Pacific Wind som går in i Kielkanalen.

Tre på rad – svenskbåtar.

Det blir sedan tid till lite blogg-pyssel under eftermiddagen och därefter en lång cykeltur för att äta en äkta Wienerschnitzel. Vi tar sikte mot Kielkanalen imorgon.

Kiel – Rendsburg 21 M

220607

Vi väntar på att få slussas.

Vi har bestämt att lägga ut kl. 8.30 och ganska prick har vi släppt loss. Vi går mot slussen och Nostra anropar Kielkanalen på kanal 12 för att be våra båtar om tillträde in. Vi får cirkla i cirka 1 1/5 timme innan vi blir insläppta i slussen. De signalerar med vitt sken när man är välkommen in. Vi har satt fendrar långt ner och de släpar i vattnet. Man lägger till på en låg brygga och jag fick god hjälp av den ”step-fendern” vi nyss köpt och nu satt midskepps. Det blev enkelt att ta ett steg ner och upp ner från sidan.

Här får man bara följa med – upp eller ner.

Väl igenom börjar det ösregna och vi behöver lägga till igen för att betala kanalavgiften vid en betalstation. Förutom att vi inte rustat oss med regnkläder har allt gått fint, så långt. Långkalsonger, seglarställ och gummistövlarna kommer på.

Längs kanalen möter vi flera stora fartyg som tar genvägen i kanalen. Ett fartyg sparar nästan 300 sjömil genom att gå Kielkanalen istället för att runda Jylland. Över kanalen går det broar där fartyg och segelbåtar behöver vara under 40 meter för att kunna komma under. Vi hade klarat att gå igenom kanalen på en dag, den är 10 mil lång, men vi valde att lägga till i Rendsburg, som ligger som en liten vik in ifrån kanalen.

På väg in i hamn började det att regna och blåsa kraftigt, typiskt men definitivt inget ovanligt, vi hittade två platser som gick bra att lägga till på.

Det fortsätter sedan att regna i skurar under hela kvällen och vi fick en skur över oss på vägen till affären som ligger på gångavstånd från hamnen. Alla kläder är blöta nu och får hänga på tork där det finns plats i båten.

Imorgon planerar vi att gå till Cuxhafen och det blir en tidig uppstigning för att nu behöver vi komma i fas med tidvattnet när vi slussas ut ur kanalen. Det känns som ett stort steg att komma in i Nordsjön.

Segla utan vind

Klintholm – Gedser 34,1 M

220603

Svaret är att gå för motor och det har vi gjort mycket det senaste dagarna från Klintholm till Gedser och Gedser till Heiligenhafen. Det har bara varit korta stunder som vi hissat segel. 

När man möter båtar med lättvinds-segel betyder det att man har motvind.

Vi hade egentligen tänkt att gå direkt till Heiligenhafen från Klintholm men framförallt tröttnade jag på både kylan och motorljudet efter 4-5 timmar.

Kall dag på havet.

När vi kom till Gedser fick vi en bra plats på långsidan och det var fina promenadstråk direkt vid hamnen. Vi gick en fin runda, betalade hamnavgift lagade sedan biff med klyftisar i vår nya ugn. Potatisen blev verkligen fint tillagade och riktigt härligt att ha en ugn med jämn värme nu.

Vår nya ugn levererar!

Det var inte nog med att få en bra hamnplats utan det visade sig även finnas duschar a’la gympasal som betyder att alla kläder inte behöver släpas in i ett helt sjöblött dusch-utrymme. Det är en riktig lyx, som seglare. Ja, egentligen att överhuvudtaget kunna duscha lite då och då, det är lyx;-) På kvällen pratade vi lite med ett annat par, Pacific Wind Crew, som seglar söderut och har samma rutt som vi ett tag framöver- så kul att få nya vänner med samma tankar och mål i tillvaron. Det hade varit synd att missa denna mysiga och bra hamnen – tur att vi gick hit.

På fin plats i Gedser.

Pingstafton, Gedser – Heiligenhafen. 37,6 M

220604

När vi startade från Gedser, med kurs mot Tyskland var det ändå lite vind och vi bestämde oss för att segla. När vi hissade storen så fastnade den halvvägs ut – puh! En jobbig situation men till slut fick vi ut storseglet, bara för att genast rulla in det igen. Inte bra. Det är ett riktigt orosmoment för oss och vi bestämde oss för att ta ner seglet och spänna upp rullen som går mitt i masten, så snart vi gått i hamn ifall det inte var någon vind.

VHF! Cordula, Cordula, Cordula här anropar……

VHF’en är ju direktradio på sjön och just när vi satt och funderade på alla funktioner, fick vi kort därefter ett anrop. Det går in ett meddelande och inget av dem lyckas vi varken svara eller läsa på – här krävs det övning. Pacific Wind som går samma kurs, frågar om vi hört anropen och vi inser, båda besättningarna, att vi har liten vana vid att prata i VHF. Vi bestämmer oss för att träna och anropa varandra under morgondagen.

Vi närmar oss Fehmarn-bron.

På väg in i Heiligenhafen – vi är inte ensamma.

Väl i kanalen mot Heiligenhafen var det en strid ström med båtar på väg in, varav några seglade och kryssade i en förhållandevis liten kanal. Båten framför oss fick tvärnita och lägga in backen för att inte köra på en kryssande seglare. Motor väjer alltid för segel – hmm, att det bara är tillåtet att segla där – märkligt!

Heligenhafen – en stor mastskog av alla segelbåtar.

Väl i hamn fanns det ingen ledig plats med fören mot vinden utan det var bara att akterförtöja igen. Det gick fint. Så snart alla tampar var på plats, drog vi ner seglet. Vi höll på ett par timmar och för de grannar som tänkt ha en mysig kväll med sol i sittbrunnen blev det en skuggig historia istället med vårt stora segel halvvägs uppe. Vi håller tummarna för att det funkar nu. Vi gick sedan en promenad i den fina hamnen som var fylld med folk och livemusik. Superfint. Vi åt mat på en japansk restaurang Tamatsu – väldigt gott men lite väl dyrt. Förmodligen bara att som svensk vänja sig vid det.

Strandkorgar så långt ögat kan nå.

På väg hem bjöd vi in Pacific Wind för en lite sittbrunns-häng och vi utbyter bra information med varandra kring funderingar som man inte riktigt kan googla sig fram till – vi sitter ju i samma båt, så att säga.

Segla med vind

220605

Pingstdagen, Heiligenhafen – Kiel. 38,9 M

Cordula – en av alla segelbåtar ute på havet!

Vaknade av strålande sol och med måttlig vind som verkade blåsa i gynnsam riktning för vår kurs mot Kiel. Efter en god frukost i sittbrunnen, stuvade vi och gjorde oss klara för avfärd. De obligatoriska seglarmackorna blev fixade (det är det som gäller så länge vi har tunnbröd) och lite extra kaffe i termosen.

Våra luncher ser ut så här tills tunnbröden tar slut. Bara att fylla med goda ingredienser.

Vi är inte ensamma om att släppa tamparna idag – massor av båtar på väg ut. När vi kommer ut ur kanalen är det en hundratals båtar med hissade segel – en mäktig syn. Vi satte segel med vinden i ryggen, slör. Storseglet gick nästan ut, men bara nästan och efter lite trixande är det helt ute. Inte så illa som igår ändå.

Det är väldigt behaglig segling och när solen är med så blir det både varmt och skönt och det betyder bikini. Motsatsen, att kryssa mot vinden betyder långkalsonger.

Sol och medvind – och ett härligt klimat i sittbrunnen.

Det går bitvis inte så fort men det gör inget när det är skönt. Just tid har vi ju gott om nu och det är något vi försöker vänja oss vid – det nya tidsrummet efter år av jobb-stress. Plötsligt hör vi vårt namn ropas på VHF’en och det är Pacific Wind som kallar. De seglar en bit bakom oss med samma kurs. Vi uppdaterar varandra om läget ombord och siktar på att ses i hamn. Det tar sig med VHF-pratet.

Vi kommer in i den stora Kielkanalen och det är grymt mycket båtar, små som stora. Flera av de allra minsta, små motorbåtarna, knapp synliga, ligger uppankrade och fiskar. Vi seglar, och vi väjer. Det gäller att hålla väl utkik.

Kiel har en ny svenskkoloni i hamnen!

På väg in i hamn möts vi av våra nya trevliga seglarvänner, Carina och Anders, som lotsar in oss på en bra långsidesplats framför dem. På Nostra bjuds vi på välkomstbubbel och inte långt därefter kommer Pacific Wind som lägger till utanpå Nostra och ansluter strax också till bubblandet. Vi får en riktigt trevlig kväll tillsammans. Det stora samtalsämnet är hur vi ”angriper” Kielkanalen – det är förenat med en del utmaningar. Annat bra tips är att det går att koka god risotto, utan kärleksfull omrörning, i tryckkokare. Det måste bara testas framöver. Men först Kielkanalen.

Våra nya båtvänner på samma kurs i livet!

Sailaway – första etappen 2022

Vårt nya motto: Vi ligger i hamn vid dåligt väder!

Fördelen med att ha obegränsad tid och helt lösa planer innebär att man inte behöver vara ute i dåligt väder. Det har vi bestämt oss för att inte vara. Det höll ca 1 timme efter det vi kastat loss från hemmahamnen Lomma. SMHI hade inte heller en aning om att det skulle bli häftiga åskväder, till vårt försvar.

Lomma – Falsterbokanalen 21,26 M

220530

Efter ett oändligt antal timmar med planerande och fixande inför vår långsegling är vi nu ”lite” på väg. Vi har haft besök i sittbrunnen av barn och barnbarn på förmiddagen och på eftermiddagen ansluter Stefan, en god vän till oss, för att följa med på turen till Falsterbokanalen. Det är inte mycket vind men vi hissar segel och seglar fint en kort stund tills vinden lägger sig igen. Kort därefter börjar det regna kraftigt och när vi passerat Öresundsbron får vi åskväder över oss – blixt och knall med bara några sekunders mellanrum. Vilken start!

Mängder av vatten som dräneras från Öresundsbron – en mäktig syn!

Väl i hamn så kommer även Susanne för lite sittbrunnshäng. Det står hämtpizza på menyn och det är inte mycket action i båtköket i dessa stressiga dagar…

Vårt första stopp blir i vår inofficiella hemmahamn och här packar vi in det sista.


220531

Packa, packa, packa. Stuva, stuva, stuva…

Sista lasset till en redan fullpackad båt

Alla lediga utrymmen behöver utnyttjas – får bara hoppas att man kommer ihåg var alla matvaror finns nu.


Falsterbokanalen – Klintholms havn 35,5 M

220601

Klockan ringer kl 6.00. Fullt ös tills bron öppnar kl 10 tills vi går igenom och här känns det att vår tur startar på allvar. Det är helt stilla, ingen vind alls och motorn får jobba hela vägen. Fördelen är väl att vi kan slappa lite i solen, som faktiskt är med oss nästan hela vägen.

I väntan på broöppningen i Falsterbokanalen.

Förmiddagsfika på ett stilla hav.

Vackra och mäktiga Möns klint och som syns från långt håll på havet.

Möns klint, runt hörnet.

Väl i hamn hittar vi ingen bra plats med fören mot vinden och då beslutas det i sista sekund att vi akterförtöjer istället. Första gången med Cordula, definitivt och första gången med bara oss två ombord också. Helt plötsligt var vi bara på plats – den typen av tilläggning hoppas jag fortsätter framöver. Hoppas kan man alltid…


220602

Vi ligger fortfarande kvar – det regnar massor i kombination med vinden mitt i nyllet på vår tänkta kurs. Då får man ligga i hamn – det var ju vårt nya motto.