220628
Dunkerque – Boulogne sur Mer 49,3 M
Gasten städar undan – fixar tampar och fendrar på däck.
Nu lämnar vi Dunkerque bakom oss.
När vi möttes mellan Dover-Calais…
Idag har vi kommit in i Engelska Kanalen i solsken, på ett glittrande och förhållandevis lugnt hav. Det är väldigt lite vind, alldeles för lite för att få tillräcklig fart på Cordula, som är en bastant dam på ca 10 ton. Dessutom är vinden rakt emot. Sydvästlig vind är den mest rådande i denna regionen och det är i den riktningen vi är på väg. Vi går för motor men för att få bättre stabilitet i båten och lite extra drag när vinden väl är i rätt riktning, hissar vi ändå vårt försegel. Vi motorseglar.
Håller flaggorna flaggorna för vår kon med nedåtvänd spets?
Nja, de får väl tas ner.
Vår signalfigur är uppe – vi går för motor – det syns tydligt nu.
Till havs och på sjön finns det särskilda väjnings-regler och en av dom är att motorbåt väjer alltid för segelbåt. När man motorseglar är det svårt att avgöra för andra båtar eftersom det ser ut som man seglar. Då måste man visa att man också går för motor med en symbol eller signalfigur. Det är de väldigt noga med i många länder. I Sverige har jag i princip aldrig sett någon bry sig om det.
Undantag av motorbåtar som inte väjer för segelbåtar är yrkestrafik. Man ska bara hålla sig undan.
Vi håller oss ur vägen.
Färjan mellan Dover – Calais.
Det är en del trafik att hålla koll på mellan Dover-Calais. Vi har en plotter var att kika på.
Det blir en skön dag till havs och idag var det behaglig temperatur också – det har varit shorts på hela dagen. Det är första gången på hela resan, för mig.
Skön dag till havs.
Längs vägen ser vi Dovers vita klippor på långt håll. Vi är nära England och British Coast Guard ropar frekvent i vår VHF på olika båtar. Vi är skyldiga att vara anträffbara på vår VHF till havs och det innebär att man får lyssna på allt annat också.
Calais vita klippor med Nostra i förgrunden.
Till det positiva är att vi kan också enkelt hålla kontakt med Nostra via en förutbestämd kanal som vi pratar med varandra på. Bitvis har vi ingen täckning på telefonen ute till havs.
Det är en behaglig dag ombord och vi passar bl.a på att lyssna på några sommarprogram. Vi hann med Per Lärnström och nästan hela Lena PH innan det var dags att förbereda för att gå i hamn. Jag ringer till Hamnkaptenen som anvisar oss plats på brygga B eller C.
På väg in i hamn går vi över vrak och det syns på vårt ekolod.
När vi kommer in mot hamn är det dåligt prickat. Det är lågvatten och stranden är stor. Normalt brukar men se andra segelbåts-master och de som redan ligger i hamn. Nu syns ingenting och vi går långsamt fram i den riktningen som vår plotter anvisar. När vi väl kommer en bit in, inser vi att i lågvattnet syns inte masterna bakom kajen. Båtarna ligger långt ner och det är ca 8 meters höjdskillnad mellan hög- och lågvatten här.
Mellan rött och grönt till hamnen, men var är masterna?
Bakom kajen i lågvatten, visar det sig.
Vi får bra platser och när vi är helt förtöjda och klara och elen är kopplad blir det sittbrunnshäng i Nostra. Det är en tradition oavsett nationalitet.
De brittiska båtarna sittbrunns-hänger också och ventilerar dagens distans, förmodligen.
Dricker de te, månne?
Vi lagar sedan köttbullar i tomatsås med pasta och därefter är det ”over and out”.
Dagens middag – lite sen servering numera.