Abbekås – Falsterbokanalen 31 M
Vi steg upp vid halv 8-tiden. Frukost och sedan iväg bara några meter för att tanka båten. Det är ganska ont om båtmackar, så det gäller att passa på.
Det var ganska lite vind i hamnen när vi gav oss av. 9.30! Motvind. Motor förstås. Det var behagligt tills dess vi skulle runda nästa hörn vid Sandhammaren. Där fanns minsann både vinden och vågorna. Vi hissade segel och bestämde oss för att kryssa. Kors i taket!
Det blir en behagligare gång med segling genom besvärliga vågor men när vi kom en bit ut var vi ordentligt översköljda i flera omgångar. Vi slog, och vips så blev det betydligt behagligare gång in mot land med mindre sjö.
Så höll vi på. Det är just det där med att kryssa. Man seglar och seglar men kommer inte så långt framåt.
Det är verkligen att vara väldigt nära hemma men ändå så långt borta. Trelleborg är ju nästan hemma för oss. Men på havet i en liten segelbåt som kryssar med en fart mellan 4-6 knop, är ”nästan hemma” väldigt långt borta – i tid.
Klockan 14.30 närmade vi oss Falsterbokanalen, som också har en bro med broöppning. Vår sista broöppning för denna resan. Vi har nu tappat räkningen för hur många det blev, men underbart att bli helt fri. Vi har full koll på broöppningar i vår egen hemmaort, (fattas bara annat), och givetvis hade vi tajmat in den på allra bästa sätt. När vi närmade oss Falsterbokanalen vid 14.30, drog vi ner på farten för att helt enkel köra rakt igenom vid broöppningen kl. 15.00.
Trodde vi! Vi hade sett på AIS att en polsk stor tvåmastad segelbåt just missat broöppningen vid kl. 14 som vi, lite förvånade, mötte på väg ut ur kanalen igen. Vi skrockade lite om att det inte var en smart väg att runda Skanör utan bättre att vänta till klockan 3.
När vi närmade oss bron finns det en fin digital display som presenterar tider för broöppning under dagen. Den visade inte kl. 15! Minsann. Förvånade igen.
Googlade. Det visar sig att Vellinge Kommun kommit på andra tankar alldeles nyligen och sedan 1:e juli bestämt att inte hålla broöppningar så ofta p.g.a långa bilköer. Under mycket lång tid har bron alltid öppnats varje timma, men inte nu längre. Så snopet.
Då kan man tycka att det inte är någon fara att vänta 1 timme eller så. Men med båt så går det liksom inte bara att stanna utan man behöver lägga till. Men på östra sidan om kanalen finns det ingenstans att lägga till. Kanalen är lång och har några tilläggningsplatser för små motorbåtar, men inget för större båtar att lägga sig vid under väntan på att bron ska öppnas. Nu slår det oss varför vi mötte den stora polska segelbåten på väg ut i kanalen och tillbaka till vind och vågor. Det ville vi inte!
Vi siktade in oss på ett betongfundament som jag eventuellt kunde hoppa ner på och lägga en tamp så vi kunde ligga för vinden och vänta tills bron öppnade. Det lyckades och helt plötsligt så blev det lite behagligt igen i sol och utan vind.
Väl på plats i Falsterbokanalen väntade vi på våra goda vänner, Mårten och Helena. Vi har inte kunna handla på några dagar och det var ganska tomt i kylen.
Räddningen var nära. Med fulla kassar kom Mårten och Helena till båten. I kassarna fanns det världens godaste pastarätter med en massa goda tillbehör. Vilken härlig kväll och underbart sittbrunnshäng med goda vänner – bättre än så blir det inte:-)
Mätta, glada och nöjda gick vi till kojs den kvällen. Bara sista turen för Cordula denna semestern återstår.