Segla utan vind

Klintholm – Gedser 34,1 M

220603

Svaret är att gå för motor och det har vi gjort mycket det senaste dagarna från Klintholm till Gedser och Gedser till Heiligenhafen. Det har bara varit korta stunder som vi hissat segel. 

När man möter båtar med lättvinds-segel betyder det att man har motvind.

Vi hade egentligen tänkt att gå direkt till Heiligenhafen från Klintholm men framförallt tröttnade jag på både kylan och motorljudet efter 4-5 timmar.

Kall dag på havet.

När vi kom till Gedser fick vi en bra plats på långsidan och det var fina promenadstråk direkt vid hamnen. Vi gick en fin runda, betalade hamnavgift lagade sedan biff med klyftisar i vår nya ugn. Potatisen blev verkligen fint tillagade och riktigt härligt att ha en ugn med jämn värme nu.

Vår nya ugn levererar!

Det var inte nog med att få en bra hamnplats utan det visade sig även finnas duschar a’la gympasal som betyder att alla kläder inte behöver släpas in i ett helt sjöblött dusch-utrymme. Det är en riktig lyx, som seglare. Ja, egentligen att överhuvudtaget kunna duscha lite då och då, det är lyx;-) På kvällen pratade vi lite med ett annat par, Pacific Wind Crew, som seglar söderut och har samma rutt som vi ett tag framöver- så kul att få nya vänner med samma tankar och mål i tillvaron. Det hade varit synd att missa denna mysiga och bra hamnen – tur att vi gick hit.

På fin plats i Gedser.

Pingstafton, Gedser – Heiligenhafen. 37,6 M

220604

När vi startade från Gedser, med kurs mot Tyskland var det ändå lite vind och vi bestämde oss för att segla. När vi hissade storen så fastnade den halvvägs ut – puh! En jobbig situation men till slut fick vi ut storseglet, bara för att genast rulla in det igen. Inte bra. Det är ett riktigt orosmoment för oss och vi bestämde oss för att ta ner seglet och spänna upp rullen som går mitt i masten, så snart vi gått i hamn ifall det inte var någon vind.

VHF! Cordula, Cordula, Cordula här anropar……

VHF’en är ju direktradio på sjön och just när vi satt och funderade på alla funktioner, fick vi kort därefter ett anrop. Det går in ett meddelande och inget av dem lyckas vi varken svara eller läsa på – här krävs det övning. Pacific Wind som går samma kurs, frågar om vi hört anropen och vi inser, båda besättningarna, att vi har liten vana vid att prata i VHF. Vi bestämmer oss för att träna och anropa varandra under morgondagen.

Vi närmar oss Fehmarn-bron.

På väg in i Heiligenhafen – vi är inte ensamma.

Väl i kanalen mot Heiligenhafen var det en strid ström med båtar på väg in, varav några seglade och kryssade i en förhållandevis liten kanal. Båten framför oss fick tvärnita och lägga in backen för att inte köra på en kryssande seglare. Motor väjer alltid för segel – hmm, att det bara är tillåtet att segla där – märkligt!

Heligenhafen – en stor mastskog av alla segelbåtar.

Väl i hamn fanns det ingen ledig plats med fören mot vinden utan det var bara att akterförtöja igen. Det gick fint. Så snart alla tampar var på plats, drog vi ner seglet. Vi höll på ett par timmar och för de grannar som tänkt ha en mysig kväll med sol i sittbrunnen blev det en skuggig historia istället med vårt stora segel halvvägs uppe. Vi håller tummarna för att det funkar nu. Vi gick sedan en promenad i den fina hamnen som var fylld med folk och livemusik. Superfint. Vi åt mat på en japansk restaurang Tamatsu – väldigt gott men lite väl dyrt. Förmodligen bara att som svensk vänja sig vid det.

Strandkorgar så långt ögat kan nå.

På väg hem bjöd vi in Pacific Wind för en lite sittbrunns-häng och vi utbyter bra information med varandra kring funderingar som man inte riktigt kan googla sig fram till – vi sitter ju i samma båt, så att säga.

Segla med vind

220605

Pingstdagen, Heiligenhafen – Kiel. 38,9 M

Cordula – en av alla segelbåtar ute på havet!

Vaknade av strålande sol och med måttlig vind som verkade blåsa i gynnsam riktning för vår kurs mot Kiel. Efter en god frukost i sittbrunnen, stuvade vi och gjorde oss klara för avfärd. De obligatoriska seglarmackorna blev fixade (det är det som gäller så länge vi har tunnbröd) och lite extra kaffe i termosen.

Våra luncher ser ut så här tills tunnbröden tar slut. Bara att fylla med goda ingredienser.

Vi är inte ensamma om att släppa tamparna idag – massor av båtar på väg ut. När vi kommer ut ur kanalen är det en hundratals båtar med hissade segel – en mäktig syn. Vi satte segel med vinden i ryggen, slör. Storseglet gick nästan ut, men bara nästan och efter lite trixande är det helt ute. Inte så illa som igår ändå.

Det är väldigt behaglig segling och när solen är med så blir det både varmt och skönt och det betyder bikini. Motsatsen, att kryssa mot vinden betyder långkalsonger.

Sol och medvind – och ett härligt klimat i sittbrunnen.

Det går bitvis inte så fort men det gör inget när det är skönt. Just tid har vi ju gott om nu och det är något vi försöker vänja oss vid – det nya tidsrummet efter år av jobb-stress. Plötsligt hör vi vårt namn ropas på VHF’en och det är Pacific Wind som kallar. De seglar en bit bakom oss med samma kurs. Vi uppdaterar varandra om läget ombord och siktar på att ses i hamn. Det tar sig med VHF-pratet.

Vi kommer in i den stora Kielkanalen och det är grymt mycket båtar, små som stora. Flera av de allra minsta, små motorbåtarna, knapp synliga, ligger uppankrade och fiskar. Vi seglar, och vi väjer. Det gäller att hålla väl utkik.

Kiel har en ny svenskkoloni i hamnen!

På väg in i hamn möts vi av våra nya trevliga seglarvänner, Carina och Anders, som lotsar in oss på en bra långsidesplats framför dem. På Nostra bjuds vi på välkomstbubbel och inte långt därefter kommer Pacific Wind som lägger till utanpå Nostra och ansluter strax också till bubblandet. Vi får en riktigt trevlig kväll tillsammans. Det stora samtalsämnet är hur vi ”angriper” Kielkanalen – det är förenat med en del utmaningar. Annat bra tips är att det går att koka god risotto, utan kärleksfull omrörning, i tryckkokare. Det måste bara testas framöver. Men först Kielkanalen.

Våra nya båtvänner på samma kurs i livet!