Rött var grönt

220715

Norderney

När vi kom på kvällen gick vi in på en rödmarkerad plats. Det är alltid lite svårt att slappna av eftersom man riskerar att bli bortkörd. Ljudet av motorer gjorde det lite svårt att slappna av helt. Det sista brummande ljudet kom från min eltandborste, visade det sig när Mats påpekade inifrån akterruffen; ”att nu hör jag en motor, på nära håll”😅

Tomt, men rött!

Det första jag gjorde på morgonen var att gå till hamnkontoret för att fråga om platsen verkligen var upptagen och betala hamnavgiften. Hamnkaptenen (HK) visste inte riktigt om någon skulle komma tillbaka, men skulle undersöka saken och komma ner till båten senare.

En stund senare kom HK ner till båten och meddelade att vi kunde stanna på platsen en vecka, om vi ville. Det var som att få en julklapp – skönt att slippa leta efter en ny plats och särskilt med tanke på vindprognosen.

Regn hade ingen prognos ”lovat”, men det fick vi i massor plus mycket vind. Bra för båten, som blev väl avsköljd och vi fick städat och fixat inuti båten, under tiden.

Mat, snabbt tack! Och en öl.

Öl är mat, sägs det.

Vid ett litet uppehåll i regnandet gick vi upp till lokala hamnrestaurangen och beställde en öl och korv med bröd. Ölen kom snabbt och var helt urdrucken när korv med brödet dök upp 45 minuter senare🥱

En rätt som bara tar 45 minuter att laga och servera:-)

Rött och grönt är två väsentliga färger på havet och som markerar en farled. Man går mellan rött och grönt. Det står inte alltid två av dem tillsammans, utan man måste veta farledens riktning. I Sverige går farleden från Norska gränsen vid Strömstad söderut och följer runt upp kusten till Haparanda. Grönt vid styrbord och rött vid babords sida om man färdas i den riktningen.

Gröna och röda skyltar vid båtplatser i hamn betyder bara ledigt resp. upptaget.


220716

Norderney

Fortsatt en hel del vind och vi hade bestämt oss för att ta det lugnt. Dagens projekt bestod i att först ta en dusch och sedan cykla ner till centrum för att handla och ta ut pengar. Hamnavgiften ska betalas i cash. Plus mycket annat, i detta kortfria land.

En typisk seglardusch. Utan mynt, stort plus. Varmvatten är också plus. Torra skor blir det aldrig med denna designen.

Vi tog en lättlunch innan vi packade upp våra cyklar och drog iväg. Precis innan vi skulle cykla iväg kom en tysk man och frågade när vi skulle ge oss av. Vi tänkte först att han vill kanske ha platsen, men det visade sig att han hade redan en mindre Najad och sin fasta hamnplats på Norderney. Han vill byta upp sig och en Najad 373:a var hans drömbåt, men det fanns sällan några till salu, sa han. Han ville gärna kika på båten tillsammans med sin fru, som säkert skulle bli överförtjust om hon fick se Cordula, fortsatte han. Vi sa att de var välkomna på eftermiddagen när vi var tillbaka.

Cordula – en drömbåt för många.

Vi cyklade till stranden och hamnade i en strandkorg, som gav skön lä i vinden.

Tysk ordning och reda!?

Vi känner oss som hemma.

När blir strandkorgar poppis hemma, undrar vi?

Istället för att betala för en dyr tvätt i hamnen, fyndade vi lite underkläder som ändå stod på ”att-köpa-listan”. Det blev också ett par nya gympadojjor, a’la Gabor, som är ett tyskt, bra märke, på rea. Därefter till matbutiken för att bunkra upp inför de närmaste dagarna, varav en lång dag till havs.

När vi var tillbaka i båten var det skönt, med både sol och värme i sittbrunnen och vi tog en fika. Inte lång stund efter dök den tyske mannen upp med sin fru för att kika närmre på Cordula.

Fika, a’la Cordula Kitchen.

Det första frun säger, efter sitt namn, var att hon gillar inte att segla – det är så långtråkigt att bara se hav, sa hon. Det smög sig på en smula igenkänningsfaktor där, måste erkännas. Tyskens projekt med att byta upp sig en nivå, är nog ett ”mission impossible”. Han gillade båten men frun var inte alls med på noterna. Han frågade ändå till sist om vi tänkte sälja Cordula – en Najad 373 är drömbåten, sa han igen. Det tänker vi inte! Hon ska få fortsätta att segla på vatten med lagom dos av hav och land.

Mycket hav att kika på länge är en fördel att gilla, när det är långt mellan hamnarna.

Efter en lång dos hav imorgon, vill säga. Vi siktar på ta sista språnget ut från Nordsjön.

Längsta turen

220714

Vlieland – Norderney 99,9 M

Pigga, utvilade och motiverade att komma ett steg närmare hemåt steg vi upp kl. 5 på morgonen. Hamnen är precis fullsatt och det går verkligen inte in en endaste båt till. Det står tydligt både utanför hamnen och väl inne lyser det röda lampor.

Inga platser kvar!

Röda flaggor och skyltar – hamnen är full!

Bara plats för en båt att ta sig ut.

Vi ligger på en bra plats, en egen box, men vid kajen har man lagt tre båtar utanpå varandra. Vi har i princip bara fenderavstånd till aktern och närmsta båt bakom oss. Vi är helt instängda, för andra dagen i rad. Vi har redan förvarnat dem att vi skulle gå vid vid kl. 6 och som tack för att de behöver stiga upp tidigt och flytta på sig, får de fyra Mariestads-öl och vår box. De är holländare och har en Arcona, som är en svenskbyggd båt, och vi tyckte att det passade fint att hålla det svenska temat med ölen.

På alla platser där det kan ligga en båt, ligger det en båt.

En tidig morgon som bjöd på magi och det brukar vara så, känner jag. Kanske mest för att vid ”omagiska” morgnar skulle man aldrig få för sig att ge sig ut. Det faller sig förmodligen naturligt.

Vi möter solen!

Ett stort gäng båtar ligger uppankrade utanför hamnen och väntar på plats.

Vi möter solen och det är lugnt och stilla. Vi har en kraftig motström, ca 2,5 knop, och det är segt innan vi passerat alla grundområden och vänder in på vår kurs och får medström istället.

Vi har ca 4-7 m/s i slör, snett bakifrån och det är för lite vind i men den vindriktningen för att få bra fart på Cordula. Vi hissar förseglet och går för motor. Konen åker upp till slut. Det rullar en hel del men vi har det bra ombord. Vi närmar oss Borkum, som fått dåliga recensioner och betraktas i princip som en hamn att gå in till ”när man absolut bara måste” och då bestämmer vi oss för att fortsätta hela vägen till Norderney.

De frisiska öarna har en lång kuststräcka och det finns väldigt få hamnar för oss längs vägen. Innanför öarna är det torrlagt under ebb och man måste ha stenkoll för att kunna segla där. Vi har lärt oss mycket med ström och tidvatten under resan men det känns tillräckligt att hålla koll på vattennivåerna under vår köl från utsidan av öarna.

Våra förberedda lunchmackor. Vi började se fram emot dem redan tidigt på förmiddagen.

Enligt väderprognosen skulle vädret hålla sig stabilt, möjligtvis någon lätt regnskur, sa en av apparna, men alla de olika prognoserna visade entydigt detsamma, stabilt väder.

Appar vi kikar på:

  • SMHI
  • DMI
  • Klart.se
  • PredictWind
  • Windy (finns radarväder och strömkarta)
  • Boating (tidvatten och strömmar)
  • Navily
  • Marinetraffic
  • SeaPilot

Böcker vi har ombord och kikar i:

  • Reeds Nautical Almanac
  • VHF till sjöss (engelska termer har varit till hjälp)

Reeds – navigation och om hur vattnet går!

Reeds – sjukvårdsdel och om vattnet går!

I Reeds finns detaljerad och all möjlig tänkbar information kring hamnar, navigation, position, bojar, anrop, och inte minst tidvatten-tabeller. Men inte bara det, utan när man kikar närmare finns det även ett kapitel med instruktioner om hur man förlöser ett barn ombord! Även akutsjukvård tillsammans med ett imponerande övervakningsschema vid sjukdomsfall. Bara att erkänna att dessa kapitel är något jag känner mig mer hemma i, än just de kapitel med tidvattentabeller med ”+ och – tider”, utifrån olika platser, och där utifrån UTC-eller GMT-tider. Här är det lätt att tappa räkningen och tappa bort sig. Vi har styrt mest efter apparna och de har tagit oss så långt hittills.

Väder på väg!

Vi krokar i oss i båten och tar in segel.

Våra nya padeye (öglor) i sittbrunnen har vi använt flera gånger nu. Skönt!

Efter det vi passerat Borkum, med marginal, bygger det upp sig svarta moln på himlen. Horisonten försvinner och vi inser att vi kommer att få häftigt regn över oss. Windy-appen visar på radar (vi hade fortsatt täckning) flera stora och kraftiga regnbyar men det verkar inte vara åska i dem, tack och lov. Hur mycket vind som följer med är svårt att veta men vi räknar med att de kan bli kraftiga. Vi hinner precis ta på oss seglarställ, stövlar, ta in förseglet till ett minimum och kroka fast oss i sittbrunnen när regnvädret med kraftiga vindar kommer över oss. Från ca 6-7 m/s och helt plötsligt upp till en bit över 15 m/s. Vågorna blir höga och vi seglar för bara den lilla skärvan som är kvar av förseglet och låter oss följa med i vågorna. Vi har fått en s.k. squall över oss. Att segla i kulingvindar på Nordsjön ingick inte i min tankevärld imorse, när vi startade i morgonsolen. Det blir sällan som man tänker sig…

I kulingvindar.

När det ”brallar på”.

Ta bilder när det ”bråkar” är svårt. Vindarna toppar på över 15.

Cordula är trygg att vara ombord på och så länge hon fixar vind och vågor, gör vi det också. Vår goda lunchmacka, som vi just ätit gav sig lite tillkänna en väldigt kort stund, men annars flöt det på, så att säga. Vi ser flera regnbyar som byggs upp längs vägen, men har tur för de passerar förbi oss istället.

Regn och vind har blåst förbi!

När vi väl närmar oss Norderney är det lågvatten. Det är inte en lätt angöring och den genvägen vi tog ut härifrån, tar vi inte in nu. Vi rundar revet och det blir en omväg, men vi vill gå in mellan rött och grönt, i farled. Problemet är bara att det blåser mycket, ca 10 m/s och det går hög sjö – mer än två meters höga vågor. Vid det grundaste i farleden är det angivet som lägst 2,2 meter. Cordulas djupgående är 1,90 m. Det ska vara vatten på väg in och därmed lite djupare än som lägst angivet. Det trixiga är bara att skillnaden mellan ebb och flod är som störst just nu med fullmånen. Det är t.o.m. angivet att det kan vara minus från den lägst angivna vattennivån i sjökortet. Vi har ju dessutom blivit varse sedan Lauwersoog att det inte behöver vara säkert mellan rött och grönt, sanden flyttar sig.

Ingen stolt bloggmiddag, om sanningen ska fram.

Duschlivet ombord kommer att ägnas ett helt inlägg framöver.

Vi försöker att gå sakta men båten rullar, massor, och vi åker högt upp och ner, enligt ekolodet. Det bryter otäckt precis utanför där vi går och jag vågar inte att titta åt det hållet. Vågar inte heller tänka på vad som händer om vi från toppen av en våg trycks ner på grund i vågdalen. Som lägst har vi 2,8m under kölen.

Detta är en otäck upplevelse och det finns ingen kul spänning alls i detta momentet. Vi pustar båda ut när djupmätaren visar 5 meter och färgen på djupskalan skiftar till mörkare blått på vår plotter.

Vi kommer sent in i hamn, efter nio, och den gästbryggan vi låg vid senast, är full. Längst in i hamnen är det för grunt för oss att ligga när det blir lågvatten. Vi kör en runda bland de fasta platserna och hittar en ledig. Ett tyskt par passerar förbi och skakar på huvudet – den är rödmarkerad, d.v.s upptagen. Tysk noggrannhet. Jag propsar på att vi lägger oss där ändå. Tyskarna hjälper oss lite motvilligt med tamparna. Klockan är över nio på kvällen och ingen mer än vi är väl ute i detta vädret ändå!?

99,9 distans idag. Blir bara bilder på havet då – det tog oss 13 timmar.

Vi kikar på AIS och jodå, det är en båt på väg in. Vi är beredda att gå direkt tills dess jag ser hur fendrarna är satta på båten – detta är inte deras plats, konstaterar jag och går ner i båten! (Vi ligger på aggressiva y-bommar med stålkanter och då måste fendrarna sitta lågt). Det är dags för middag – gulaschsoppa på burk med ett glas rödvin. Smakar underbart efter denna dagen.

Ligga stilla

220712 – 220714

Vlieland

En mysig hamn och stad och här man stannar gärna och det är vi långt ifrån ensamma att tycka. Vi vaknade till en grå morgon men det tog inte lång stund förrän solen var framme. Prognosen hade lovat mulet väder, hela dagen. Det var bara att njuta och för första gången på en och en halv månad hade jag shorts på mig till frukost. (Vi sitter alltid ute och äter.)

Mysig gågata!

Värmen har kommit och det är riktigt skönt. Efter långfrukost packar vi upp våra cyklar och drar in till byn. Vi har ”gjort” Vlieland innan så på den punkten kan man slappna av. Vi promenerar igenom den fina bygatan och tar en lunch och på hemvägen handlar vi på SPAR. Förra gången handlade vi på COOP, som vi gillade bättre med facit i hand.

Vi pressar apelsinjuicen själva.

Vi tar oss runt.

Att se strandade segelbåtar är fascinerande.

Det har blivit mycket tid på havet, lite för mycket för min smak. Jag behöver vara på land en stund. Mats och jag upplever en massa saker gemensamt under dagarna, men den känslomässiga upplevelsen kan vara helt olika. Som t.e.x att passera genom stora farleder där stora fartyg kommer från alla håll, i bra fart. Vi går långsamt och man hinner inte undan utan måste väja och låta fartygen passera väldig nära. Jag tycker att det känns obehagligt att se stora fartyg gå rakt emot oss innan man inser att vi är säkert ur vägen. Mats upplever att det snarare är lite spännande att lägga en strategi för att parera båtarna. Det tar och ger olika energi hos oss.

Bland det godaste man kan äta: Skeppartorsk a’la Susanne.

Både färsk torsk och dill – 5 av 5 i betyg.

Dagar då vi ligger tryggt och stilla är skönt. Vlieland är en förhållandevis lugn hamn. Det är väldigt få båtar som ger sig av tidigt och väcker upp hela hamnen med motorer och bogpropellrar, där ljudet fortplantar sig i vattnet och vidare in i alla båtar. Här sover man gott.

Stilla kväll i Vlielands hamn.

Kort etapp idag

220712

Den Helder – Vlieland 34,2 M

Vi var redo att lägga loss vid 9. In i hamnen kom en ribb-båt in, full med uniformerade män, tullpolisen. De körde runt i hamnen och kikade men var inte intresserade av oss, denna gången.

Cordula i Den Helder.

Kaptenen i vår norska vänbåt kom upp ur sittbrunnen och sa att de skulle strax gå också. Vi skulle hålla lite kontakt på kanal 72.

Mäktigt med alla fartyg.

Vi gick ut ur hamnen och hade till en början ca 7 m/s rakt emot och 2,5 knops medström. Lite bråkigt med vågorna, men vinden la sig och medströmmen blev motström. Då lugnade sig havet. Vi har gått för motor och försegel idag. Stor skillnad mot gårdagen då vi seglade från början till slut.

Bakom oss, är rätta ordet!

Efter ett tag ser vi en hög mast långt borta och vi ser på vår AIS att det är vår norska vän. Därefter tar det inte särskilt lång stund innan vi är omkörda. Det är bara att vänja sig när man har en 55-fotare som med- eller snarare omseglare😅

När de passerar förbi oss hörs vi på VHF och jag uppdaterar dem om att vi passerar ett militärt område som man ska ropa in sig vid. Vi som har lite mer ”gott om tid” på havet hinner ju lusläsa sjökortet mera än de som susar fram.

Det visar sig sedan att det inte är någon som svarar på anropet.

Vi gör som det står – inget svar!

Det var inte så länge sedan vi var i Vlieland och nu vet vi hur det ser ut. Man ska ha bra fart in i det smala hamninloppet eftersom strömmen kan dra båten snett. Framför oss ligger en tysk båt som kör in väldigt sakta, vi hinner upp bakom honom och väl inne i hamnen så tvekar tysken ännu mer och väjer in till sidan. Då passerar vi om och hamnkaptenen som är ute för att möta upp båtarna ger oss en plats, före dem. Det gäller att inte tveka här – vi fick en riktigt bra plats i den populära hamnen.

Äntligen! Sol och värme.

Det är äntligen lite varmt och solen börjar titta fram. Det blir lite tapas med båtlagad guacamole och sedan slappar vi i sittbrunnen. Det tar inte många minuter innan vi somnar i härlig sol och värme. Sun sleepers, hör Mats någon säga som passerar förbi på bryggan och som tror att vi båda är helt borta. Det vara ju bara en av oss som var det🙄

Tidigt i hamn = grillat!

vs.

Sent i hamn = risk för burkmat.

Det blir sedan grillat på aktern med goda tillbehör. Det är en härlig kväll och vi sitter och njuter i sittbrunnen. Då stannar två tjejer och börjar prata på svenska, med tysk brytning och säger att: ”det är ju niii: Cordula!” Vi har sett er sedan Scheveningen och framförallt hört er på VHF igår. Det var ju ni som var tvungna att väja för militärbåten som kom bakom er. Kul det där med att du skulle fråga kaptenen, sa hon. Vi fick alla ett gott skratt åt det, igen, och jag inser att jag nått ut långt ut med mitt radioprat😬Det får man bjuda på. De flesta är nog ganska lättroade när man sitter på ett grått hav i många timmar😃.

Oväntade vindar

220710

Scheveningen – Den Helder 53,8 M

Upp tidigt, lång väg att gå. Hade funderat på om det överhuvudtaget var möjligt att gå ut ur hamnen p.g.a seglings-VM och jag bestämde mig för att ringa till trafikcentralen och fråga. Innan kl 9 verkade OK och vi skulle bara ropa på VHF kanal 21 när vi lämnade hamnen.

Vi är loss!

Vinden hade mojnat men ca 7 m/s skulle vara rakt emot, enligt prognosen. När vi kom ut ur hamnen och satte vår kurs hade vi västlig vind. Perfekt! Vi satte fulla segel och hade ca 1 knops motström under de första timmarna.

Snart omseglad.

Ganska snart blir vi omseglade av en fin norsk Hallberg Rassy 55 som legat i samma hamn. Den har vi haft närkontakt med ända sedan Helgoland – de vände i Dieppe och är också på väg hem via Bohuslän. Vi är inte ensamma om att ha hjärtat i svenska skärgården🥰

Omseglade😊

Efter fika, lunch och snacks och någon timme senare ser vi ett militärt fartyg som är på upphinnande kurs bakom oss, mitt ute på öppet hav. Vi seglar i en så bra vindriktning som möjligt, och några grader hit eller dit har stor betydelse för oss.

Vi väjer och håller oss undan!

När de hinner närmre ser vi på vår plotter att militärfartyget är på kollisionskurs, upphinnande, bakom oss. De kan enkelt bara väja någon grad eftersom de går för motor, tänker vi. Inte lång stund därefter blir vi uppropade på VHF. Jag svarar, som den utsedda kommunikatören i vår duo på Cordula. Gå över till Kanal 6, blir vi uppmanade till. Där får vi besked om att vi måste väja för militärfartyget, eftersom de är svårmanövererade. Vi ska dessutom hålla en halv sjömils avstånd till dem. OK, det gör vi, svarar jag. Vilken sida om oss väjer ni då, får jag till svar? Just de besluten fattar Mats, och jag svarar; ”Wait! I’ll just ask the Captain”. OK, få jag till svar – ”we’ll wait for your answer”.

Radioprat!

Ett VHF anrop når långt och alla båtar inom långt räckhåll kan lyssna på vad som sägs. Vi viker av vår kurs och tappar mycket fart tills dess de passerat oss på behörigt avstånd. Därefter seglar vi på. Bra segling, men i övrigt en grå, mulen och småkylig dag på havet.

Vi kom i hamn vid fem-tiden, efter ca 8 timmar på havet idag. Framför oss på bryggan ligger den norska båten HR55 som seglade om oss för länge sedan. De kommer upp ur båten när vi lägger till och vi blir inbjudna för en tilläggare hos dem.

Bästa platsen på Cordula.

Över några glas vin pratar vi om vad långsegling innebär och vi får en massa bra tips. Såsom att bestämma sig för i förväg att vissa hamnar stannar man i en vecka, eller allra minst 5 dagar. Oavsett väder eller vind-prognos. Det gjorde de i Dieppe och tog därifrån en tur till Paris. Tror att det är ett väldigt bra råd. Man behöver komma ner i varv, ordentligt.

En upprörd Strandskata på ”kompisen” bredvid honom👥

Det visar sig även att de hört anropet på VHF till oss, och att det lät som om radioprataren skulle upp till bryggan på ett stort fartyg och fråga kaptenen om vilken kursändring som skulle göras. Underbart😂

Den Helder – en stor flottbas.

Vi gick sedan till den lilla hamnrestaurangen som serverar god mat till bra priser. Vi tänker gå till Vlieland imorgon och kanske stanna några dagar – det är väldigt fint där!

Haag, del II – returen

220708 – 220709

Blankenberger – Scheveningen

Jaha, så var vi här igen! Lite oväntat, men hur ofta har inte livet tagit en på andra vägar än man tänkt från början. Om nu någon läst om när vi var här förra gången, så hade vi en tanknings-malör. Vi kom in fulltankade nu (tack o lov), och jag kikade noga på själva tankbåten som ligger strax innanför hamnen – javisst den har en ganska tydlig för och akter😉

Ett av de ganska få gångerna med ”äpplet” i sittbrunnen, under gång.

Vi gick tidigt från Blankenberger och räknade med att få medström stor del av vägen. Vi beräknade ca 10 timmar till Scheveningen. Vi hade inte mycket vind och den som fanns var i början rakt emot. Motvinden följer med oss under resan, även om man som vi gör totala helomvändningar, så vänder vinden också. Det är vind från Nord som gäller framöver. Eftersom det hade blåst mycket under gårdagen gick det även rejäl dyning. När vinden vrider lite mot väst, hissar vi förseglet.

Vår senaste segelsättning – motorgenua!

Vi håller oss undan de stora fartygen.

Med motor och försegel gör vi 8 knop i medströmmen och den håller ända fram till den väldigt trafikerade farleden in till Rotterdam. Då försvinner den och vi får motström. Precis när vi behöver passera så snabbt det bara går. Vi har rapporterat in till Traffic Control Center: vilka vi är, var vi är och vart vi är på väg. Vi behöver vara ”stand by” på VHF kanal 3. Med vår nya plotter kan vi själva se vilken fart och riktning de stora fartygen tar och tiden det tar tills dess vi möter dem. Vi parerar två stora båtar bra själva och vi blir aldrig anropade eller omdirigerade. Den nya plottern är ett ovärderligt instrument.

Vi har bara ett par timmar kvar och tänker att nu är det bara fritt fram ända in i hamnen till Scheveningen. Då visste vi inte att det pågår VM 2022 i olika seglingsklasser i Haag. När vi närmar oss hamnen ser vi massor av små båtar och segelbrädor – har aldrig sett så många segel på samma ställe tidigare. Inte lönt att försöka parera och det behövs inte heller. De är superproffs på att manövrera sina segelbåtar och brädor och de kör kors och tvärs förbi båten.

Vi med svenska flaggan bland många nationaliteter.

Det fanns gott om plats i hamnen för en så liten båt som vi har, sa Hamnkaptenen när jag ringde. När vi låg här sist hade vi två båtar utanpå oss och det är besvärligt. Jag frågade om vi inte kunde få en egen box eftersom vi stannar två nätter, men det var han mycket tveksam till. När vi väl kom in i hamn fick vi ändå en bra box. Det är fördelen med att ha en liten båt, det tillsammans med den lägre hamnavgiften. Vår plats är mot staden och alla hamnrestaurangerna. Problemet är bara att det tar en kvart att gå till duschen som ligger på andra sidan av den stora hamnen.

Vi hamnade i Eatilia🇮🇹

Det blev sovmorgon och långfrukost. Efter det en cykeltur in till centrum. Vi kikade på Fredspalatset och ”Kungens kontor”. Det blev en lunch på Eatalia (kul namn) och där träffade vi ett kanadensiskt par (med en fin hund) som vi började prata med. De bodde i Haag sedan flera år tillbaka och hade precis sålt sin segelbåt och istället köpt ett hus i alperna. Det blev en del seglarsnack och befriande härligt med öppna människor – det är man bra på ”over there”.

Hemma i båten var bara duschprojektet och middagen kvar. Eftersom kodlåset kärvar in i hamnen och det tar minst 10 försök innan porten öppnar, spenderade vi nog minst en timma på att komma rena tillbaka till båten för att kunna fixa maten. Det blev rester från kyckling-gryta. Gott och snabblagat!

Kursändring

220704 – 220708

Le Havre – DieppeBoulogne sur Mer- Blankenberger – Scheveningen 249,3 M

När vi startade detta äventyret, med tanken att lämna båten ”någonstans” och att sedan vara lite ”on-off” under vår och höst, har vi hela tiden sagt att vi känner efter och stämmer av längs vägen. Att bejaka sina känslor är viktigt och en stor del för vårt välbefinnande. Man ska må bra och detta äventyret var inte inriktat på prestation – resan var målet! Det har varit många långa timmar till havs för att hinna fundera på sin tillvaro, när det inte funnits möjligheter att göra något annat. Vi har seglat över 1000 sjömil sedan den 1:a juni. Det motsvarar nästan fem arbetsveckor, på heltid. Vi tog oss hela vägen ner till Frankrike men kanske är den mentala resan betydligt längre. Detta blev inte riktigt vad vi sökte i vår nya ”mindre-jobb-tillvaro”. Inte just nu.

Dagar då allt flyter och man följer med strömmen, i nästan 10 knop.

Många, långa dagar till havs har det blivit.

När vi steg upp vid fyra-tiden på morgonen  i Le Havre för att gå en lång sträcka i motvind (enligt prognosen) till Saint Vaast La Hougue, då fanns inte energin kvar för att göra det. Inte idealiskt att fatta beslut så tidigt, men vi hade pratat om att vända om redan för en vecka sedan.

Kikar man på kompassen är det en betydande kursändring. Men för vår del innebär denna nya riktningen bara att vi seglar på andra vatten, till andra ställen med möjligheten att kunna ligga i fina naturhamnar eller ankra upp. Den svenska kusten är en av Europas längsta kuster med över 2400 km – det tar en stund att gå igenom. Sedan har vi våra grannländer också.

Det tråkiga var att lämna våra goda vänner, Anders och Carina som nu seglar vidare söderut. Vi sa hej då, betydligt hastigare än vad vi tänkt oss, men vänskapen och våra gemensamma minnen har vi kvar❤️ 

Vi vinkar av Anders och Carina vid 5 på morgonen.

Det blev tomt utan Nostra vid vår sida.

Vad har vi lärt oss?

  • Vi kan slussa
  • Vi kan räkna på tidvatten och ström
  • Vi kan korsa rejält trafikerade farleder
  • Prata med bekvämlighet i VHF
  • Kryssa mellan uppankrade fartyg
  • Hissa ”uppochnedvända” konen
  • Segla långt, men inte långa sträckor för ofta
  • Att inte bara ligga i hamnar
  • Att inte bli instängd i en slusshamn
  • Stämma av varandras förväntningar
  • Tänka om och fatta nya beslut

Några av dessa punkterna har utvecklingspotential och det ska vi jobba vidare på.

Vi tar bara ut en ny kurs för Cordula – sida vid sida!

Vi följer känslan❤️

Vad tycker vi om?

  • Varandra
  • Nära och Kära
  • Naturen och naturupplevelser
  • Cordula
  • Vårt hem
  • Skärgården
  • Bada och sola

Vi lämnar Le Havre bakom oss.

Vi hade egentligen tänkt gå en lite kortare distans till Fécamp men när jag ringde dit var de tveksamma till att vi skulle få plats. En holländsk grannbåt i Le Havre hade redan pratat om att det låg ett större sällskap i hamn och att det kunde var ont om plats där. Med vind i seglen, bra medström och både sol och värme i sittbrunnen, beslöt vi oss för att istället gå hela sträckan tillbaka till Dieppe. Det är den hamnen jag gillat bäst hittills i Frankrike och nu har vi lite medvind och värme – det kändes OK att fortsätta och vi fick en bra dag till havs.

På plats i Dieppe.

Vi ligger långt ner i tidvattnet.

När vi efter 7 1/2 timme låg på plats i hamn, möter vi Pacific Wind, från vår gamla seglartrio. Kul att få ses igen och vi uppdaterar varandra på kvällen om vad som hänt de senaste veckorna. De är på väg söderut och vi drar vidare norrut. Hemåt!

Snabbmat a’la Cordula. Tortellini med goda grönsaker och lite, lite grädde.

Nya vänner och med en massa härliga sjömans-historier!

Tack Ulf och Monica för de skratten.


Dieppe – Boulogne sur Mer

Vi funderade ett tag på att stanna en extra natt i Dieppe, som är en fin stad och som säkert hade en hel del kvar att erbjuda. Äntligen är det lite sol och fint väder också. Mats gick för att handla och jag fixade med administrativt arbete under tiden. Vi skulle ha strömmarna med oss från ca 10-tiden om vi valde att fortsätta vidare, och det bestämde vi oss för att göra.

Den fina hamnen i Dieppe – fullt med små fina restauranger längs vägen.

Vi sa hej då till Monica och Ulf och det ska bli spännande att följa deras resa vidare🥰. Själva har vi fått in ett nytt sikte och det är att komma upp till Bohuslän och kanske hinna njuta lite av sensommaren.

Ett helt hav, men fiskebåtarna är inte särskilt benägna att väja ens ett par grader för en segelbåt.

Obehagligt nära.


Boulogne sur Mer – Blankenberger

Vi lämnade tidigt, med strömmen och innan solen gått upp. Kallt och gungigt från början och sedan behaglig segling med både värme och sol i sittbrunnen.

En morgonpigg säl hälsar på oss.

I köket fixades varma mackor under gång. Det är en balansakt att fixa det allra minsta när det rullar. Det verkar ändå som om det blivit lite sjöben under denna månaden till havs.

Det rullande båtköket.

Närgångna helikoptrar börjar vi vänja oss vid.

Vi kom fram till Blankenberger efter ca 10 timmar till havs. Vi blev väl mottagna av hamnkaptenen. Fick en välkomstgåva, penna, flytnyckelring och några vin-vouchers. Ta det lugnt med att betala, sa han. Det är ju ändå semester. Här stannar vi två nätter, bestämde vi. Men inte bara för att hinna lösa in vin-kupongerna utan för att det skulle blåsa mycket också😊

Mat – för att hålla oss själva flytande.

Märkliga kundband där bandet tar slut direkt efter kassörskan.

Tur att Mats är världsbäst på att packa ner varor.

Det blåste mycket under natten, ca 10-12 m/s med mycket kraftig vindbyar. Vi hade en bra plats och det blev för oss en lugn natt med välbehövlig sömn.

I trygg hamn.


En sjömil är 1852 meter och vi kommer ca 6-7 sjömil/timme. Med medström betydligt fortare, kanske 9 sjömil. Har vi istället kraftig motström så drar det ner sträckan betydligt.

En dag i Dieppe

220701

Dieppe

Det är första juli och vi har varit ute precis en månad nu. Vi har tagit oss ca 850 distans söderut. Nu är vi i Normandie, det fjärde landet på vår resa och den franska kusten är lång. Förmodligen lika många distans till.

En liten bild av den långa franska kusten.

Efter en dag som igår är vi glada för att vara i hamn och ta det lugnt en dag. Det står bl.a duscha och ta en runda i byn på schemat.

Det är kallt ute och bara 14,5 grader i vattnet. Vi har inte badat i havet ännu. Vi hade nog trott att det skulle vara varmare och det ser inte ut att bli någon skillnad de kommande dagarna.

Att duscha är ett litet företag och särskilt nu när hamnkontoret ligger 800 meter bort. Det tar ca 10 minuter att gå dit. Med två kassar, en med duschprylar och fönen, den andra kassen med rena kläder, men ingen handduk skulle det visa sig när jag kom ut ur duschen😳 Oops! Mats fick sig en extra och ofrivillig motionsrunda till hamnkontoret men fick som bonus se när fiskebåten lossade sin fångst vid kajen. Slutet gott!

Tillsammans med Anders och Carina utforskar vi den fina byn. Små gator med fina gatuhus. En stor strand med klappersten. Vid stranden står minnesmonument och den bär sina spår efter 2:a Världskriget – många kanadensiska soldater stupade här.

Vi fikar på ett café och handlar sedan på Carrefour och i en fin grönsaksbutik som låg längs gatan tillbaka till hamnen.

Dieppe känns genuin och är hittills den mysigaste hamnen vi besökt, tycker jag.

Vi går sedan upp till en av de många hamnrestaurangerna för att luncha. Efter mycket om och men, och googlande av vad dagens meny egentligen bestod av, beställde vi till slut en hamburgare. Slutet gott!

Vi tog det säkra kortet till slut!

Vi grillade på kvällen och åt sedan efterrätt gemensamt med Anders och Carina – det blev Beligiska jordgubbar med Crème Normandie till . Det beslutades efter noggrann genomgång av alla parametrar att vi drar till Le Havre som nästa hamn. Ännu en lång dag till havs framför oss.

Fruktbutiken längs gatan

En släppt tamp

220630

Boulogne sur Mer – Dieppe 54,7 M

…är en släppt tamp, blev summeringen av dagen.

Vi släppte loss vid 7 på morgonen, som vi sagt. Hamnen ligger ganska långt in mot staden och vi ligger långt nere i den vid ebb. Man märker inte så lätt att det blåser. Då tjuter det och klingar alltid i riggarna på ett speciellt sätt. Enligt väderprognosen skulle det inte blåsa särskilt mycket.

Vi lämnar Boulogne sur Mer.

På väg ut ur hamninloppet möter vi en finskflaggad båt, som håller på att ta ner sina segel. När vi kommer närmre så vinkar besättningen, som enbart består av ett gäng tjejer, mycket glatt. Det står Carissa i aktern. Då kom jag på att jag läst om dem i På Kryss. Ett gäng coola tjejer som inte bara seglat över Atlanten utan även varit utsatta för en otäck späckhuggar-attack. Det är en båt full av girl-power!

Vi mötte Carissa. Ett skepp lastat med coola tjejer.

När vi är ute ur hamninloppet sätter vi vår kurs. Det blåser mycket! 9-10 m/s. Dessutom är det grov sjö. Vi har bra medström och ordentlig motvind. Det är ingen bra kombination och det river upp ordentliga vågor. Vi kämpar på och dyker djupt i vågarna och båten sköljs över av vågorna med jämna mellanrum. Vi sätter vårt storsegel med rev och det lugnar ner gången lite. Det är några timmar kvar tills dess både strömmen vänder och vinden lägger sig. Det är inte så trevligt ombord då. Varför vänder vi inte, kan man fråga sig? Är det en kombo av pannben och envishet eller det faktum att vi just mött en båt av stålkvinnor som utstått betydligt värre strapatser? Jag vet inte, men helt klart skulle vi legat kvar i hamn idag.

Vågat idag.

Ner igenom.

Mats värmer middagsresterna och vi äter ur en kopp med sked. Det smakar riktigt bra och det behövs för att få upp värmen inombords. Det är riktigt kallt till havs och jag kör lager på lager metoden tillsammans med gummistövlar, fastän de inte behövs. Än.

Efter ett antal timmar lugnar sig sjön och vi lyssnar på sommarprat med Emma Hamberg som piggar upp humöret betydligt. Riktigt bra berättat ur hennes liv med en stor portion härlig humor!

Vi kan t.o.m segla en stund och då är det en helt annan känsla ombord och båten rör sig bättre genom vågorna. När det inte fungerar längre, startar vi motorn med våra segel uppe. Vi har motorseglat tidigare under dagen men inte satt upp signalsymbolen som visar det. Vi har struntat i det eftersom det är farligt att gå upp på däck då. Vi selar fast oss förstås men det är ändå risk för att ramla och slå sig och vi hade garanterat blivit dyngsura när vågorna sköljde över däck. Det ville vi inte. Det är dessutom nästan inga båtar ute.

Kylslaget men vackert.

Plötsligt ser vi en helikopter som flyger ganska lågt. Jag tänker på att vi inte är riktigt lagenliga och att det kan ju vara kustbevakningen. När den flyger bortåt, släpper jag den tanken. Inte lång stund senare är helikoptern istället akter om oss och flyger över oss riktigt nära nu. Så typiskt. Väntar de på oss i hamn sedan? Vi tar fram vår ”uppochnedvända” kon, jag selar fast mig och går upp på däck och hissar den. Bättre sent än aldrig.

Franska kustbevakningen som kollar upp oss, eller?

Nostra ropar upp VTC på VHF och frågar om vi får gå in mot hamnen och det var OK. Inga stora båtar är på väg ut. Jag ringer hamnkontoret och får besked om att det finns plats för oss. Det obligatoriska tilläggar-regnet hänger över oss, men vi hinner göra fast innan det vräker ner. Mats och Anders hinner inte riktigt undan regnet eftersom de gått till hamnkontoret, som ligger en bra bit från vår plats, för att betala.

Dieppes Hamn.

Vi tröstar oss med en sedvanlig tilläggare i Nostra som har en fantastisk salong – helt regnfri och med samma utsikt som att sitta i sittbrunnen. Regnet bara öser ner utanför.

Regnet är på väg – vi hann lägga till.

Båtshaken som vi räddade från att dras ner i havet när vi seglade från Helgoland, hamnade där till slut. Inte så konstigt med alla översköljningar idag.

Det blev rester till middag och sedan var det läggdags.

Kväll i hamnen – båtarna ligger långt ner från kajen vid ebb.

Franska köket

220629

Boulogne sur Mer

Vi sover gott ombord. Min teori är att man vaggas lite till söms och det är väldigt rogivande. Eller så är det bara en ursäkt för att inte orka stiga upp. Vi kommer i alla fall upp vid 8-tiden. Det är lite kylslaget men så snart solen kikar fram är det skönt.

Boulogne sur Mer – hamnen

Efter frukost plockar vi fram våra cyklar för att kika på omgivningarna och närmare på den pampiga Cathedrale Notre-Dame Boulogne-Sur-Mer. Det ska även finnas en marknad på onsdagar.

Redo för stadstur.

Vi kommer till andra sidan hamnen och hamnar på fiskmarknaden. Vi kan inte motstå att köpa hummer, det är ju ändå onsdag. Tillbaka till båten igen med vår tänkta middag som placeras i diskhon.

Dagens middag är bestämd – det blir fransk husmanskost!

Efter lite om och men, en extra runda kring alla enkelriktade vägar hittar vi fram till marknaden. Massor av fina grönsaker och bröd. Vi köper en baguette och cyklar vidare till katedralen. På vägen köper jag en basker också. Ett infall, har alltid velat ha en.

På hattjakt!

Det finns en krypta under kyrkan som ser spännande ut och vi köper biljetter dit. Någon extra rabatt ni är berättigade till, frågar de i biljettluckan. Nej, säger Mats, jag är bara 64 och det är ett år kvar till pensionärsrabatt. Det går bra ändå, svarar killen och vi sparar någon euro på biljetten. Toppen! Vill nu se muséet också, undrar han och pekar uppåt. Vi tänker såklart gå in i den stora kyrkan så vi svara ja på det. Det kostar lite mer än kryptan, så det blir i slutändan lite dyrare ändå.

Cathedrale Notre-Dame Boulogne-Sur-Mer.

Kryptan är vacker med mycket målningar, både på väggar och tak – det är en begravningsplats. När vi ska upp i kyrkan, med vår andra biljett visar det sig att den är stängd. Biljetterna gäller för en annan typ av muséum med fina samlarobjekt och som ligger en bit uppför vägen. Inte vad vi tänkt från början, men OK ändå. Bra försäljning ändå av killen i biljettluckan.

Sett på vägen till muséet – en Simca!

Vi lunchar vid marknadsplatsen och det blir goda blåmusslor. Vi fick varsin full gryta och jag orkade inte äta upp allt. Gott var det!

Moules Frites.

Efter en sväng inom affären var det dags att åka till båten och koka våra humrar. Vi har en en ny gryta ombord för just det ändamålet och det fungerade bra att få ner två halvkilos-humrar.

På väg in i kok.

Vi äter tillsammans med Anders och Carina, som tar sina humrar med sig över till oss. Det blev en väldigt god ”Hummer Naturell” med aioli och vitlöksbröd till. Alldeles strax efter vårt firande av Midsommarafton, är vi alltså redan inne på skaldjursfester🌝🦞

Anders o Carina🥰

Det går ingen nöd på oss.

Vi beslutar att dra vid 7 imorgon – det är en lång sträcka att gå till nästa hamn. Hoppas bara att det slutar att regna – det har det gjort de senaste timmarna nu.