Kategori: Seglingssäsong 2022

220717

Norderney – Cuxhaven 60 M

Vi tar sista etappen på Nordsjön. Inför den sista turen med tidvatten och strömmar är det bara ett pussel som ska läggas.

Vårt pussel:

• Vi vill inte ha för lite vatten under kölen när vi går ut från Norderney i den grunda, luriga farleden. (Vinden har lagt sig, men det går alltid mycket dyning efter blåsiga perioder och man kommer grundare i vågdalar.)
• Vi får inte ha för mycket ström emot oss, helst medström längs vägen.
• Vi vill inte gå mitt i natten.
• Vi måste ha strömmen med oss in i Elbe och Cuxhaven, med sitt ökända hamninlopp när vi väl kommer dit, 10 timmar senare.

Vi sätter klockan på fem och siktar på att senast halv sex vara ute ur hamnen. Vattnet är på väg ut från Norderney.

När båtgrannen startar sin motor vid fyra, vaknar vi och bestämmer oss för att stiga upp och dra så snabbt som möjligt vi också. Vi äter frukost och släpper tamparna vid 5.15. Desto tidigare vi kommer ut, desto mer vatten är det runt Norderney.

Vi får bra medström runt hörnet på Norderney men det är mycket sjö som bryter över grunden. Som lägst visar vårt ekolod 2,4 m i en vågdal😳 Skönt att vi gav oss av tidigare och fick en meter extra tidvatten under oss.

Vi hade tänkt att tanka innan vi gav oss av, men på Norderney går det bara att tanka med slang på kontorstid och då får man ringa för att få hjälp med bemanning. Behöver man tanka på andra tider, är det dunkar som gäller. Det har vi inga och vi räknar ut att vi har diesel som räcker till Cuxhaven.

Det är för lite vind för att segla. Vi hissar vårt försegel för att minska rullandet av båten, i den relativt kraftiga dyningen som går. Det funkar ganska bra men när vi närmade oss Elbe minskade vinden ytterligare och vi fick rulla in seglet igen.

På vår VHF hör vi ett anrop från en segelbåt, som jag uppfattade var svensk, och att de fått motorhaveri. De behövde hjälp. De var precis på väg ut från Elbe för att gå söderut men hissade sitt försegel och vände om tillbaka mot Cuxhaven igen. De fick bra hjälp tillbaka i den starka strömmen.

Efter en timme passerade vi dem samtidigt som sjöräddningen kom med en stor båt. Från den stora båten sjösatte de en mindre båt som körde fram till den svenska segelbåten.

Vi kom in genom det lilla hamninloppet tillsammans med en stark medström. Mats är grym på att full koll på båten och själv håller jag andan lite i halsen när man susar fram i 7 knop genom smala passager. Vi la till, inte den snyggaste tilläggningen för vi hade en envis ström som drog båten snett. Men vi hamnade väl på plats. Därmed gick vårt 10-timmars pussel ihop – vi kom ut från Norderney med vatten under kölen och kom in i Elbe och Cuxhaven i bra medström.

En timme senare dök vår gamla båtgranne (från Norderney) upp och blev vår båtgranne igen. Det undrade lite om när vi gav oss av, för när de drog låg vi ju fortsatt och sov. Hoppsan! Vi hade väl en lite snävare kursdragning och vi såg på vår AIS att de gick ganska långt ut till havs. De fick två timmar extra idag på havet. Vi tyckte att våra 10 timmar var fullt tillräckliga.

Så småningom bärgas även segelbåten med motorhaveri in i hamnen. Vi fick senare veta att de fått ett fiskenät i propellern och att de fick hjälp av en dykare i hamn att skära bort det. Det hade inte gått att lösa till havs. Sikten är dålig i vattnet och det är mycket vågor från både vind och andra båtars svall. Det hade varit livsfarligt att försöka dyka och fixa det själv på plats, även om man har dykutrustning ombord, som vi har.

Vid dagar när man stiger upp strax efter fyra betyder det att kvällarna inte blir så långa. Jag somnade i sittbrunnen och Mats fixade ”Korv Stroganoff” med tysk korv. Blev supergott! Trodde den svenska falukorven var oersättlig, men tysk korv är ju i världsklass.

Sedan var det godnatt igen.

220715

Norderney

När vi kom på kvällen gick vi in på en rödmarkerad plats. Det är alltid lite svårt att slappna av eftersom man riskerar att bli bortkörd. Ljudet av motorer gjorde det lite svårt att slappna av helt. Det sista brummande ljudet kom från min eltandborste, visade det sig när Mats påpekade inifrån akterruffen; ”att nu hör jag en motor, på nära håll”😅

Det första jag gjorde på morgonen var att gå till hamnkontoret för att fråga om platsen verkligen var upptagen och betala hamnavgiften. Hamnkaptenen (HK) visste inte riktigt om någon skulle komma tillbaka, men skulle undersöka saken och komma ner till båten senare.

En stund senare kom HK ner till båten och meddelade att vi kunde stanna på platsen en vecka, om vi ville. Det var som att få en julklapp – skönt att slippa leta efter en ny plats och särskilt med tanke på vindprognosen.

Regn hade ingen prognos ”lovat”, men det fick vi i massor plus mycket vind. Bra för båten, som blev väl avsköljd och vi fick städat och fixat inuti båten, under tiden.

Vid ett litet uppehåll i regnandet gick vi upp till lokala hamnrestaurangen och beställde en öl och korv med bröd. Ölen kom snabbt och var helt urdrucken när korv med brödet dök upp 45 minuter senare🥱

Rött och grönt är två väsentliga färger på havet och som markerar en farled. Man går mellan rött och grönt. Det står inte alltid två av dem tillsammans, utan man måste veta farledens riktning. I Sverige går farleden från Norska gränsen vid Strömstad söderut och följer runt upp kusten till Haparanda. Grönt vid styrbord och rött vid babords sida om man färdas i den riktningen.

Gröna och röda skyltar vid båtplatser i hamn betyder bara ledigt resp. upptaget.

---

220716

Norderney

Fortsatt en hel del vind och vi hade bestämt oss för att ta det lugnt. Dagens projekt bestod i att först ta en dusch och sedan cykla ner till centrum för att handla och ta ut pengar. Hamnavgiften ska betalas i cash. Plus mycket annat, i detta kortfria land.

Vi tog en lättlunch innan vi packade upp våra cyklar och drog iväg. Precis innan vi skulle cykla iväg kom en tysk man och frågade när vi skulle ge oss av. Vi tänkte först att han vill kanske ha platsen, men det visade sig att han hade redan en mindre Najad och sin fasta hamnplats på Norderney. Han vill byta upp sig och en Najad 373:a var hans drömbåt, men det fanns sällan några till salu, sa han. Han ville gärna kika på båten tillsammans med sin fru, som säkert skulle bli överförtjust om hon fick se Cordula, fortsatte han. Vi sa att de var välkomna på eftermiddagen när vi var tillbaka.

Vi cyklade till stranden och hamnade i en strandkorg, som gav skön lä i vinden.

Istället för att betala för en dyr tvätt i hamnen, fyndade vi lite underkläder som ändå stod på ”att-köpa-listan”. Det blev också ett par nya gympadojjor, a’la Gabor, som är ett tyskt, bra märke, på rea. Därefter till matbutiken för att bunkra upp inför de närmaste dagarna, varav en lång dag till havs.

När vi var tillbaka i båten var det skönt, med både sol och värme i sittbrunnen och vi tog en fika. Inte lång stund efter dök den tyske mannen upp med sin fru för att kika närmre på Cordula.

Det första frun säger, efter sitt namn, var att hon gillar inte att segla – det är så långtråkigt att bara se hav, sa hon. Det smög sig på en smula igenkänningsfaktor där, måste erkännas. Tyskens projekt med att byta upp sig en nivå, är nog ett ”mission impossible”. Han gillade båten men frun var inte alls med på noterna. Han frågade ändå till sist om vi tänkte sälja Cordula – en Najad 373 är drömbåten, sa han igen. Det tänker vi inte! Hon ska få fortsätta att segla på vatten med lagom dos av hav och land.

Efter en lång dos hav imorgon, vill säga. Vi siktar på ta sista språnget ut från Nordsjön.

220712 – 220714

Vlieland

En mysig hamn och stad och här man stannar gärna och det är vi långt ifrån ensamma att tycka. Vi vaknade till en grå morgon men det tog inte lång stund förrän solen var framme. Prognosen hade lovat mulet väder, hela dagen. Det var bara att njuta och för första gången på en och en halv månad hade jag shorts på mig till frukost. (Vi sitter alltid ute och äter.)

Värmen har kommit och det är riktigt skönt. Efter långfrukost packar vi upp våra cyklar och drar in till byn. Vi har ”gjort” Vlieland innan så på den punkten kan man slappna av. Vi promenerar igenom den fina bygatan och tar en lunch och på hemvägen handlar vi på SPAR. Förra gången handlade vi på COOP, som vi gillade bättre med facit i hand.

Det har blivit mycket tid på havet, lite för mycket för min smak. Jag behöver vara på land en stund. Mats och jag upplever en massa saker gemensamt under dagarna, men den känslomässiga upplevelsen kan vara helt olika. Som t.e.x att passera genom stora farleder där stora fartyg kommer från alla håll, i bra fart. Vi går långsamt och man hinner inte undan utan måste väja och låta fartygen passera väldig nära. Jag tycker att det känns obehagligt att se stora fartyg gå rakt emot oss innan man inser att vi är säkert ur vägen. Mats upplever att det snarare är lite spännande att lägga en strategi för att parera båtarna. Det tar och ger olika energi hos oss.

Dagar då vi ligger tryggt och stilla är skönt. Vlieland är en förhållandevis lugn hamn. Det är väldigt få båtar som ger sig av tidigt och väcker upp hela hamnen med motorer och bogpropellrar, där ljudet fortplantar sig i vattnet och vidare in i alla båtar. Här sover man gott.

220712

Den Helder – Vlieland 34,2 M

Vi var redo att lägga loss vid 9. In i hamnen kom en ribb-båt in, full med uniformerade män, tullpolisen. De körde runt i hamnen och kikade men var inte intresserade av oss, denna gången.

Kaptenen i vår norska vänbåt kom upp ur sittbrunnen och sa att de skulle strax gå också. Vi skulle hålla lite kontakt på kanal 72.

Vi gick ut ur hamnen och hade till en början ca 7 m/s rakt emot och 2,5 knops medström. Lite bråkigt med vågorna, men vinden la sig och medströmmen blev motström. Då lugnade sig havet. Vi har gått för motor och försegel idag. Stor skillnad mot gårdagen då vi seglade från början till slut.

Efter ett tag ser vi en hög mast långt borta och vi ser på vår AIS att det är vår norska vän. Därefter tar det inte särskilt lång stund innan vi är omkörda. Det är bara att vänja sig när man har en 55-fotare som med- eller snarare omseglare😅

När de passerar förbi oss hörs vi på VHF och jag uppdaterar dem om att vi passerar ett militärt område som man ska ropa in sig vid. Vi som har lite mer ”gott om tid” på havet hinner ju lusläsa sjökortet mera än de som susar fram.

Det visar sig sedan att det inte är någon som svarar på anropet.

Det var inte så länge sedan vi var i Vlieland och nu vet vi hur det ser ut. Man ska ha bra fart in i det smala hamninloppet eftersom strömmen kan dra båten snett. Framför oss ligger en tysk båt som kör in väldigt sakta, vi hinner upp bakom honom och väl inne i hamnen så tvekar tysken ännu mer och väjer in till sidan. Då passerar vi om och hamnkaptenen som är ute för att möta upp båtarna ger oss en plats, före dem. Det gäller att inte tveka här – vi fick en riktigt bra plats i den populära hamnen.

Det är äntligen lite varmt och solen börjar titta fram. Det blir lite tapas med båtlagad guacamole och sedan slappar vi i sittbrunnen. Det tar inte många minuter innan vi somnar i härlig sol och värme. Sun sleepers, hör Mats någon säga som passerar förbi på bryggan och som tror att vi båda är helt borta. Det vara ju bara en av oss som var det🙄

Det blir sedan grillat på aktern med goda tillbehör. Det är en härlig kväll och vi sitter och njuter i sittbrunnen. Då stannar två tjejer och börjar prata på svenska, med tysk brytning och säger att: ”det är ju niii: Cordula!” Vi har sett er sedan Scheveningen och framförallt hört er på VHF igår. Det var ju ni som var tvungna att väja för militärbåten som kom bakom er. Kul det där med att du skulle fråga kaptenen, sa hon. Vi fick alla ett gott skratt åt det, igen, och jag inser att jag nått ut långt ut med mitt radioprat😬Det får man bjuda på. De flesta är nog ganska lättroade när man sitter på ett grått hav i många timmar😃.

220710

Scheveningen – Den Helder 53,8 M

Upp tidigt, lång väg att gå. Hade funderat på om det överhuvudtaget var möjligt att gå ut ur hamnen p.g.a seglings-VM och jag bestämde mig för att ringa till trafikcentralen och fråga. Innan kl 9 verkade OK och vi skulle bara ropa på VHF kanal 21 när vi lämnade hamnen.

Vinden hade mojnat men ca 7 m/s skulle vara rakt emot, enligt prognosen. När vi kom ut ur hamnen och satte vår kurs hade vi västlig vind. Perfekt! Vi satte fulla segel och hade ca 1 knops motström under de första timmarna.

Ganska snart blir vi omseglade av en fin norsk Hallberg Rassy 55 som legat i samma hamn. Den har vi haft närkontakt med ända sedan Helgoland – de vände i Dieppe och är också på väg hem via Bohuslän. Vi är inte ensamma om att ha hjärtat i svenska skärgården🥰

Efter fika, lunch och snacks och någon timme senare ser vi ett militärt fartyg som är på upphinnande kurs bakom oss, mitt ute på öppet hav. Vi seglar i en så bra vindriktning som möjligt, och några grader hit eller dit har stor betydelse för oss.

När de hinner närmre ser vi på vår plotter att militärfartyget är på kollisionskurs, upphinnande, bakom oss. De kan enkelt bara väja någon grad eftersom de går för motor, tänker vi. Inte lång stund därefter blir vi uppropade på VHF. Jag svarar, som den utsedda kommunikatören i vår duo på Cordula. Gå över till Kanal 6, blir vi uppmanade till. Där får vi besked om att vi måste väja för militärfartyget, eftersom de är svårmanövererade. Vi ska dessutom hålla en halv sjömils avstånd till dem. OK, det gör vi, svarar jag. Vilken sida om oss väjer ni då, får jag till svar? Just de besluten fattar Mats, och jag svarar; ”Wait! I’ll just ask the Captain”. OK, få jag till svar – ”we’ll wait for your answer”.

Ett VHF anrop når långt och alla båtar inom långt räckhåll kan lyssna på vad som sägs. Vi viker av vår kurs och tappar mycket fart tills dess de passerat oss på behörigt avstånd. Därefter seglar vi på. Bra segling, men i övrigt en grå, mulen och småkylig dag på havet.

Vi kom i hamn vid fem-tiden, efter ca 8 timmar på havet idag. Framför oss på bryggan ligger den norska båten HR55 som seglade om oss för länge sedan. De kommer upp ur båten när vi lägger till och vi blir inbjudna för en tilläggare hos dem.

Över några glas vin pratar vi om vad långsegling innebär och vi får en massa bra tips. Såsom att bestämma sig för i förväg att vissa hamnar stannar man i en vecka, eller allra minst 5 dagar. Oavsett väder eller vind-prognos. Det gjorde de i Dieppe och tog därifrån en tur till Paris. Tror att det är ett väldigt bra råd. Man behöver komma ner i varv, ordentligt.

Det visar sig även att de hört anropet på VHF till oss, och att det lät som om radioprataren skulle upp till bryggan på ett stort fartyg och fråga kaptenen om vilken kursändring som skulle göras. Underbart😂

Vi gick sedan till den lilla hamnrestaurangen som serverar god mat till bra priser. Vi tänker gå till Vlieland imorgon och kanske stanna några dagar – det är väldigt fint där!

220708 – 220709

Blankenberger – Scheveningen

Jaha, så var vi här igen! Lite oväntat, men hur ofta har inte livet tagit en på andra vägar än man tänkt från början. Om nu någon läst om när vi var här förra gången, så hade vi en tanknings-malör. Vi kom in fulltankade nu (tack o lov), och jag kikade noga på själva tankbåten som ligger strax innanför hamnen – javisst den har en ganska tydlig för och akter😉

Vi gick tidigt från Blankenberger och räknade med att få medström stor del av vägen. Vi beräknade ca 10 timmar till Scheveningen. Vi hade inte mycket vind och den som fanns var i början rakt emot. Motvinden följer med oss under resan, även om man som vi gör totala helomvändningar, så vänder vinden också. Det är vind från Nord som gäller framöver. Eftersom det hade blåst mycket under gårdagen gick det även rejäl dyning. När vinden vrider lite mot väst, hissar vi förseglet.

Med motor och försegel gör vi 8 knop i medströmmen och den håller ända fram till den väldigt trafikerade farleden in till Rotterdam. Då försvinner den och vi får motström. Precis när vi behöver passera så snabbt det bara går. Vi har rapporterat in till Traffic Control Center: vilka vi är, var vi är och vart vi är på väg. Vi behöver vara ”stand by” på VHF kanal 3. Med vår nya plotter kan vi själva se vilken fart och riktning de stora fartygen tar och tiden det tar tills dess vi möter dem. Vi parerar två stora båtar bra själva och vi blir aldrig anropade eller omdirigerade. Den nya plottern är ett ovärderligt instrument.

Vi har bara ett par timmar kvar och tänker att nu är det bara fritt fram ända in i hamnen till Scheveningen. Då visste vi inte att det pågår VM 2022 i olika seglingsklasser i Haag. När vi närmar oss hamnen ser vi massor av små båtar och segelbrädor – har aldrig sett så många segel på samma ställe tidigare. Inte lönt att försöka parera och det behövs inte heller. De är superproffs på att manövrera sina segelbåtar och brädor och de kör kors och tvärs förbi båten.

Det fanns gott om plats i hamnen för en så liten båt som vi har, sa Hamnkaptenen när jag ringde. När vi låg här sist hade vi två båtar utanpå oss och det är besvärligt. Jag frågade om vi inte kunde få en egen box eftersom vi stannar två nätter, men det var han mycket tveksam till. När vi väl kom in i hamn fick vi ändå en bra box. Det är fördelen med att ha en liten båt, det tillsammans med den lägre hamnavgiften. Vår plats är mot staden och alla hamnrestaurangerna. Problemet är bara att det tar en kvart att gå till duschen som ligger på andra sidan av den stora hamnen.

Det blev sovmorgon och långfrukost. Efter det en cykeltur in till centrum. Vi kikade på Fredspalatset och ”Kungens kontor”. Det blev en lunch på Eatalia (kul namn) och där träffade vi ett kanadensiskt par (med en fin hund) som vi började prata med. De bodde i Haag sedan flera år tillbaka och hade precis sålt sin segelbåt och istället köpt ett hus i alperna. Det blev en del seglarsnack och befriande härligt med öppna människor – det är man bra på ”over there”.

Hemma i båten var bara duschprojektet och middagen kvar. Eftersom kodlåset kärvar in i hamnen och det tar minst 10 försök innan porten öppnar, spenderade vi nog minst en timma på att komma rena tillbaka till båten för att kunna fixa maten. Det blev rester från kyckling-gryta. Gott och snabblagat!

220704 – 220708

Le Havre – Dieppe – Boulogne sur Mer- Blankenberger – Scheveningen 249,3 M

När vi startade detta äventyret, med tanken att lämna båten ”någonstans” och att sedan vara lite ”on-off” under vår och höst, har vi hela tiden sagt att vi känner efter och stämmer av längs vägen. Att bejaka sina känslor är viktigt och en stor del för vårt välbefinnande. Man ska må bra och detta äventyret var inte inriktat på prestation – resan var målet! Det har varit många långa timmar till havs för att hinna fundera på sin tillvaro, när det inte funnits möjligheter att göra något annat. Vi har seglat över 1000 sjömil sedan den 1:a juni. Det motsvarar nästan fem arbetsveckor, på heltid. Vi tog oss hela vägen ner till Frankrike men kanske är den mentala resan betydligt längre. Detta blev inte riktigt vad vi sökte i vår nya ”mindre-jobb-tillvaro”. Inte just nu.

När vi steg upp vid fyra-tiden på morgonen  i Le Havre för att gå en lång sträcka i motvind (enligt prognosen) till Saint Vaast La Hougue, då fanns inte energin kvar för att göra det. Inte idealiskt att fatta beslut så tidigt, men vi hade pratat om att vända om redan för en vecka sedan.

Kikar man på kompassen är det en betydande kursändring. Men för vår del innebär denna nya riktningen bara att vi seglar på andra vatten, till andra ställen med möjligheten att kunna ligga i fina naturhamnar eller ankra upp. Den svenska kusten är en av Europas längsta kuster med över 2400 km – det tar en stund att gå igenom. Sedan har vi våra grannländer också.

Det tråkiga var att lämna våra goda vänner, Anders och Carina som nu seglar vidare söderut. Vi sa hej då, betydligt hastigare än vad vi tänkt oss, men vänskapen och våra gemensamma minnen har vi kvar❤️ 

Vad har vi lärt oss?

• Vi kan slussa
• Vi kan räkna på tidvatten och ström
• Vi kan korsa rejält trafikerade farleder
• Prata med bekvämlighet i VHF
• Kryssa mellan uppankrade fartyg
• Hissa ”uppochnedvända” konen
• Segla långt, men inte långa sträckor för ofta
• Att inte bara ligga i hamnar
• Att inte bli instängd i en slusshamn
• Stämma av varandras förväntningar
• Tänka om och fatta nya beslut

Några av dessa punkterna har utvecklingspotential och det ska vi jobba vidare på.

Vad tycker vi om?

• Varandra
• Nära och Kära
• Naturen och naturupplevelser
• Cordula
• Vårt hem
• Skärgården
• Bada och sola

Vi hade egentligen tänkt gå en lite kortare distans till Fécamp men när jag ringde dit var de tveksamma till att vi skulle få plats. En holländsk grannbåt i Le Havre hade redan pratat om att det låg ett större sällskap i hamn och att det kunde var ont om plats där. Med vind i seglen, bra medström och både sol och värme i sittbrunnen, beslöt vi oss för att istället gå hela sträckan tillbaka till Dieppe. Det är den hamnen jag gillat bäst hittills i Frankrike och nu har vi lite medvind och värme – det kändes OK att fortsätta och vi fick en bra dag till havs.

När vi efter 7 1/2 timme låg på plats i hamn, möter vi Pacific Wind, från vår gamla seglartrio. Kul att få ses igen och vi uppdaterar varandra på kvällen om vad som hänt de senaste veckorna. De är på väg söderut och vi drar vidare norrut. Hemåt!

---

Dieppe – Boulogne sur Mer

Vi funderade ett tag på att stanna en extra natt i Dieppe, som är en fin stad och som säkert hade en hel del kvar att erbjuda. Äntligen är det lite sol och fint väder också. Mats gick för att handla och jag fixade med administrativt arbete under tiden. Vi skulle ha strömmarna med oss från ca 10-tiden om vi valde att fortsätta vidare, och det bestämde vi oss för att göra.

Vi sa hej då till Monica och Ulf och det ska bli spännande att följa deras resa vidare🥰. Själva har vi fått in ett nytt sikte och det är att komma upp till Bohuslän och kanske hinna njuta lite av sensommaren.

---

Boulogne sur Mer – Blankenberger

Vi lämnade tidigt, med strömmen och innan solen gått upp. Kallt och gungigt från början och sedan behaglig segling med både värme och sol i sittbrunnen.

I köket fixades varma mackor under gång. Det är en balansakt att fixa det allra minsta när det rullar. Det verkar ändå som om det blivit lite sjöben under denna månaden till havs.

Vi kom fram till Blankenberger efter ca 10 timmar till havs. Vi blev väl mottagna av hamnkaptenen. Fick en välkomstgåva, penna, flytnyckelring och några vin-vouchers. Ta det lugnt med att betala, sa han. Det är ju ändå semester. Här stannar vi två nätter, bestämde vi. Men inte bara för att hinna lösa in vin-kupongerna utan för att det skulle blåsa mycket också😊

Det blåste mycket under natten, ca 10-12 m/s med mycket kraftig vindbyar. Vi hade en bra plats och det blev för oss en lugn natt med välbehövlig sömn.

---

En sjömil är 1852 meter och vi kommer ca 6-7 sjömil/timme. Med medström betydligt fortare, kanske 9 sjömil. Har vi istället kraftig motström så drar det ner sträckan betydligt.

220701

Dieppe

Det är första juli och vi har varit ute precis en månad nu. Vi har tagit oss ca 850 distans söderut. Nu är vi i Normandie, det fjärde landet på vår resa och den franska kusten är lång. Förmodligen lika många distans till.

Efter en dag som igår är vi glada för att vara i hamn och ta det lugnt en dag. Det står bl.a duscha och ta en runda i byn på schemat.

Det är kallt ute och bara 14,5 grader i vattnet. Vi har inte badat i havet ännu. Vi hade nog trott att det skulle vara varmare och det ser inte ut att bli någon skillnad de kommande dagarna.

Att duscha är ett litet företag och särskilt nu när hamnkontoret ligger 800 meter bort. Det tar ca 10 minuter att gå dit. Med två kassar, en med duschprylar och fönen, den andra kassen med rena kläder, men ingen handduk skulle det visa sig när jag kom ut ur duschen😳 Oops! Mats fick sig en extra och ofrivillig motionsrunda till hamnkontoret men fick som bonus se när fiskebåten lossade sin fångst vid kajen. Slutet gott!

Tillsammans med Anders och Carina utforskar vi den fina byn. Små gator med fina gatuhus. En stor strand med klappersten. Vid stranden står minnesmonument och den bär sina spår efter 2:a Världskriget – många kanadensiska soldater stupade här.

Vi fikar på ett café och handlar sedan på Carrefour och i en fin grönsaksbutik som låg längs gatan tillbaka till hamnen.

Dieppe känns genuin och är hittills den mysigaste hamnen vi besökt, tycker jag.

Vi går sedan upp till en av de många hamnrestaurangerna för att luncha. Efter mycket om och men, och googlande av vad dagens meny egentligen bestod av, beställde vi till slut en hamburgare. Slutet gott!

Vi grillade på kvällen och åt sedan efterrätt gemensamt med Anders och Carina – det blev Beligiska jordgubbar med Crème Normandie till . Det beslutades efter noggrann genomgång av alla parametrar att vi drar till Le Havre som nästa hamn. Ännu en lång dag till havs framför oss.