220718
Cuxhaven – Gieselau kanal 43,3 M
Vi låg i startgroparna för att kunna släppa tamparna inför slussen in till Kielkanalen. Strömmarna skulle vara med oss vid ca 12-tiden. Vi åt frukost i godan ro och bestämde oss då för att gå och tanka under väntetiden, för att inte hamn i kö på vägen ut. Vi gick ut och tillbaka in på samma plats igen.
Sälar som njuter i solen. De ligger på bryggan, mitt i hamnen.
Cuxhaven är en knutpunkt åt båda hållen och här tankar i princip alla båtar. När man slussar in i den ca 10 mil långa Kielkanalen behöver man vara fulltankad. Många gånger får man även ligga och vänta utanför slussen. Vi var beredda på att få vänta någon timme utanför för att få lova att slussa in. Då cirklar man bara runt eftersom det inte finns några väntplatser att förtöja vid.
Det är flera båtar i hamnen som ligger och väntar på medströmmen, bl.a en annan svensk båt. Lite otåligt bestämmer vi oss för att trotsa strömmen en stund eftersom den blir allt svagare innan den vänder om helt, till medström. Vi går ut strax efter 11. De flesta båtar signalerar med ett tut, att de går ut och girar styrbord. Eftersom vi har en tuta ombord (aldrig använd under mina 26 år ombord) bestämmer jag mig för att tuta, som den kommunikatör jag är ombord.
Vi girar styrbord!
Vi kommer ut ur det smala hamninloppet och går mot Brunsbüttel och slussen. Vi har motström, men gör distans framåt. Efter ett tag vänder strömmen och vi får bra fart.
Elbe, med sina starka strömmar.
En kvart innan vi är framme vid slussen ropar jag in på VHF (Kanal 13, Kiel Canal 1) att vi vill slussa in från Elbe. Vi får besked på att vänta på vitt ljus och att det tar nog ca 15 min. Bra tajmat, tänker vi och när vi är framme vid slussen är det inte så lång väntetid innan vi får komma in. Skönt! Nu hinner vi gå en bit i kanalen tills den ”stänger” för trafik vid 21.30.
Det är varmt. Biltema parasollet är uppe igen.
Vi ser på vår AIS att de som väntat på medströmmen inte kommer att hinna med att slussa in nu. Det lönade sig att vara lite otålig, idag åtminstone.
Ute i kanalen vid Brünsbuttel kör vi på, och siktar på att kunna lägga till i Gieslaukanalen – en bra bit in i kanalen mot Kiel. Klockan 21.30 stänger kanalen för småbåtstrafik och då vill vi vara på plats.
Vi styr in bakom lastfartyget.
Det är ingen större utmaning här utan det gäller bara att hålla sig väl ute i kanten av den djupa kanalen.
Avstickaren från Kielkanalen.
Vackert och stilla.
Vi svänger in i den lilla sidokanalen och här finns ingen riktig hamn utan det är ”vänt-bryggor” inför att slussa vidare in i Giselaukanalen.
Lite, lite mangrove-träsk känsla.
Väntbryggorna till slussen.
Det ligger redan många båtar där och vi lägger till på en typiskt långseglarutrustad tysk båt. Det är massor av diesel-dunkar på däck, steg i masten, personligt graffittimålad gummijolle och motor, m.m, m.m.
Personligt målad dinge och motor. Kommer smälta väl in i Karibien.
Det visar sig att de just startat sin resa och utgick från Kiel, som bara ligger några timmar bort och de ska nu segla runt jorden. De har inte bråttom, säger de. Oceaner av tid, var det.
För första gången känns det som att ligga i en naturhamn (typ). Vi njuter av stillheten i naturen, avsaknad av hamnkontor, hamnavgifter och en massa vimmel.
Sommarens första dopp.
Vi passar på att bada i det bruna kanalvattnet – det går inte att låta bli och det är 20,6° i vattnet. Vi duschar sedan av oss på akterdäck – det börjar ordna upp sig med naturkänslan🥰
Med naturen i bakgrunden.
Efter det vi badat, duschat och ätit kommer det många fler båtar in i kanalen. Långt efter 21.30. Det blir fullt här också.