220714
Vlieland – Norderney 99,9 M
Pigga, utvilade och motiverade att komma ett steg närmare hemåt steg vi upp kl. 5 på morgonen. Hamnen är precis fullsatt och det går verkligen inte in en endaste båt till. Det står tydligt både utanför hamnen och väl inne lyser det röda lampor.
Inga platser kvar!
Röda flaggor och skyltar – hamnen är full!
Bara plats för en båt att ta sig ut.
Vi ligger på en bra plats, en egen box, men vid kajen har man lagt tre båtar utanpå varandra. Vi har i princip bara fenderavstånd till aktern och närmsta båt bakom oss. Vi är helt instängda, för andra dagen i rad. Vi har redan förvarnat dem att vi skulle gå vid vid kl. 6 och som tack för att de behöver stiga upp tidigt och flytta på sig, får de fyra Mariestads-öl och vår box. De är holländare och har en Arcona, som är en svenskbyggd båt, och vi tyckte att det passade fint att hålla det svenska temat med ölen.
På alla platser där det kan ligga en båt, ligger det en båt.
En tidig morgon som bjöd på magi och det brukar vara så, känner jag. Kanske mest för att vid ”omagiska” morgnar skulle man aldrig få för sig att ge sig ut. Det faller sig förmodligen naturligt.
Vi möter solen!
Ett stort gäng båtar ligger uppankrade utanför hamnen och väntar på plats.
Vi möter solen och det är lugnt och stilla. Vi har en kraftig motström, ca 2,5 knop, och det är segt innan vi passerat alla grundområden och vänder in på vår kurs och får medström istället.
Vi har ca 4-7 m/s i slör, snett bakifrån och det är för lite vind i men den vindriktningen för att få bra fart på Cordula. Vi hissar förseglet och går för motor. Konen åker upp till slut. Det rullar en hel del men vi har det bra ombord. Vi närmar oss Borkum, som fått dåliga recensioner och betraktas i princip som en hamn att gå in till ”när man absolut bara måste” och då bestämmer vi oss för att fortsätta hela vägen till Norderney.
De frisiska öarna har en lång kuststräcka och det finns väldigt få hamnar för oss längs vägen. Innanför öarna är det torrlagt under ebb och man måste ha stenkoll för att kunna segla där. Vi har lärt oss mycket med ström och tidvatten under resan men det känns tillräckligt att hålla koll på vattennivåerna under vår köl från utsidan av öarna.
Våra förberedda lunchmackor. Vi började se fram emot dem redan tidigt på förmiddagen.
Enligt väderprognosen skulle vädret hålla sig stabilt, möjligtvis någon lätt regnskur, sa en av apparna, men alla de olika prognoserna visade entydigt detsamma, stabilt väder.
Appar vi kikar på:
- SMHI
- DMI
- Klart.se
- PredictWind
- Windy (finns radarväder och strömkarta)
- Boating (tidvatten och strömmar)
- Navily
- Marinetraffic
- SeaPilot
Böcker vi har ombord och kikar i:
- Reeds Nautical Almanac
- VHF till sjöss (engelska termer har varit till hjälp)
Reeds – navigation och om hur vattnet går!
Reeds – sjukvårdsdel och om vattnet går!
I Reeds finns detaljerad och all möjlig tänkbar information kring hamnar, navigation, position, bojar, anrop, och inte minst tidvatten-tabeller. Men inte bara det, utan när man kikar närmare finns det även ett kapitel med instruktioner om hur man förlöser ett barn ombord! Även akutsjukvård tillsammans med ett imponerande övervakningsschema vid sjukdomsfall. Bara att erkänna att dessa kapitel är något jag känner mig mer hemma i, än just de kapitel med tidvattentabeller med ”+ och – tider”, utifrån olika platser, och där utifrån UTC-eller GMT-tider. Här är det lätt att tappa räkningen och tappa bort sig. Vi har styrt mest efter apparna och de har tagit oss så långt hittills.
Väder på väg!
Vi krokar i oss i båten och tar in segel.
Våra nya padeye (öglor) i sittbrunnen har vi använt flera gånger nu. Skönt!
Efter det vi passerat Borkum, med marginal, bygger det upp sig svarta moln på himlen. Horisonten försvinner och vi inser att vi kommer att få häftigt regn över oss. Windy-appen visar på radar (vi hade fortsatt täckning) flera stora och kraftiga regnbyar men det verkar inte vara åska i dem, tack och lov. Hur mycket vind som följer med är svårt att veta men vi räknar med att de kan bli kraftiga. Vi hinner precis ta på oss seglarställ, stövlar, ta in förseglet till ett minimum och kroka fast oss i sittbrunnen när regnvädret med kraftiga vindar kommer över oss. Från ca 6-7 m/s och helt plötsligt upp till en bit över 15 m/s. Vågorna blir höga och vi seglar för bara den lilla skärvan som är kvar av förseglet och låter oss följa med i vågorna. Vi har fått en s.k. squall över oss. Att segla i kulingvindar på Nordsjön ingick inte i min tankevärld imorse, när vi startade i morgonsolen. Det blir sällan som man tänker sig…
I kulingvindar.
När det ”brallar på”.
Ta bilder när det ”bråkar” är svårt. Vindarna toppar på över 15.
Cordula är trygg att vara ombord på och så länge hon fixar vind och vågor, gör vi det också. Vår goda lunchmacka, som vi just ätit gav sig lite tillkänna en väldigt kort stund, men annars flöt det på, så att säga. Vi ser flera regnbyar som byggs upp längs vägen, men har tur för de passerar förbi oss istället.
Regn och vind har blåst förbi!
När vi väl närmar oss Norderney är det lågvatten. Det är inte en lätt angöring och den genvägen vi tog ut härifrån, tar vi inte in nu. Vi rundar revet och det blir en omväg, men vi vill gå in mellan rött och grönt, i farled. Problemet är bara att det blåser mycket, ca 10 m/s och det går hög sjö – mer än två meters höga vågor. Vid det grundaste i farleden är det angivet som lägst 2,2 meter. Cordulas djupgående är 1,90 m. Det ska vara vatten på väg in och därmed lite djupare än som lägst angivet. Det trixiga är bara att skillnaden mellan ebb och flod är som störst just nu med fullmånen. Det är t.o.m. angivet att det kan vara minus från den lägst angivna vattennivån i sjökortet. Vi har ju dessutom blivit varse sedan Lauwersoog att det inte behöver vara säkert mellan rött och grönt, sanden flyttar sig.
Ingen stolt bloggmiddag, om sanningen ska fram.
Duschlivet ombord kommer att ägnas ett helt inlägg framöver.
Vi försöker att gå sakta men båten rullar, massor, och vi åker högt upp och ner, enligt ekolodet. Det bryter otäckt precis utanför där vi går och jag vågar inte att titta åt det hållet. Vågar inte heller tänka på vad som händer om vi från toppen av en våg trycks ner på grund i vågdalen. Som lägst har vi 2,8m under kölen.
Detta är en otäck upplevelse och det finns ingen kul spänning alls i detta momentet. Vi pustar båda ut när djupmätaren visar 5 meter och färgen på djupskalan skiftar till mörkare blått på vår plotter.
Vi kommer sent in i hamn, efter nio, och den gästbryggan vi låg vid senast, är full. Längst in i hamnen är det för grunt för oss att ligga när det blir lågvatten. Vi kör en runda bland de fasta platserna och hittar en ledig. Ett tyskt par passerar förbi och skakar på huvudet – den är rödmarkerad, d.v.s upptagen. Tysk noggrannhet. Jag propsar på att vi lägger oss där ändå. Tyskarna hjälper oss lite motvilligt med tamparna. Klockan är över nio på kvällen och ingen mer än vi är väl ute i detta vädret ändå!?
99,9 distans idag. Blir bara bilder på havet då – det tog oss 13 timmar.
Vi kikar på AIS och jodå, det är en båt på väg in. Vi är beredda att gå direkt tills dess jag ser hur fendrarna är satta på båten – detta är inte deras plats, konstaterar jag och går ner i båten! (Vi ligger på aggressiva y-bommar med stålkanter och då måste fendrarna sitta lågt). Det är dags för middag – gulaschsoppa på burk med ett glas rödvin. Smakar underbart efter denna dagen.