Cordula – på sin egen våg

220622

Scheveningen – Breskens 64,29 M

Efter 674 sjömil är nu Cordula på egen våg idag. 401,3 seglade vi tillsammans med Nostra. Som systrar har Nostra och Cordula delat samma waypoints på vår resa söderut, och så kul vi haft tillsammans❣️ Vilka härliga sittbrunnshäng med välförtjänta ”tilläggare” efter våra långa etapper. Tack för det, Anders och Carina🥰 Vi har inte bara skapat oförglömliga minnen, utan även en fin vänskap och jag hoppas förstås att vi strålar samman i någon hamn igen. Snart!

Idag bestämde vi själva avgångstiden och inte tidvattnet. Oavsett vilket, får man strömmen både med och emot sig vid långa etapper. Huvudsaken var att det fanns vatten under kölen när vi skulle in i Breskens och det är inga problem oavsett tid på dygnet. Då ringer klockan vid 5, när vi bestämmer själva. Det bara är så, jobbtakterna hänger kvar.

Det gick förvånansvärt enkelt att komma upp ändå, trots att vi firade en urakut midsommarafton med Anders och Carina, kvällen innan och då vi förstod att vi inte kommer att fira den tillsammans. Det är inte bara tidvatten utan också längden på distanser, vinden och allmänt väder. Det är åska i luften de kommande dagarna. Det är inte optimalt för långa sträckor till havs.

Det gick fint att fira midsommar utan varken snaps eller sill och kanske var det därför vi var pigga när vi vaknade till en strålande fin, men kall morgon. Långkalsongerna kom på.

Vi gick för motor i medvind som var ganska svag till att börja med. Det passade bra för vid hamninloppet till Rotterdam ska man ropa upp ”Sector Maasmond” på VHF kanal 3 och ange sitt båtnamn, position och bäring. Där är galet mycket båttrafik i Europas största hamninlopp. Sagt och gjort, jag ropade och fick till svar att hålla oss tillgängliga på VHF kanal 3. Received! Vi kom ganska långt och trafiken var bra tajmad för att vi inte var i vägen för någon. Men tills sist ropar de på Cordula och jag svarar och får besked på att gå akter om ett fartyg. Problemet var att jag uppfattade inte riktigt vilket fartyg och när jag bad dem upprepa: ”Say again, shipname” så visar det sig att de inte hör mig. Cordula, can’t hear you. Mitt i farleden. Typiskt! Då ser vi på vår plotter att ett fartyg ändrar kurs istället – bara att sätta full gas nu. Insåg sedan att frekvensen vi sände på var satt till ”låg” och vid första anropet var vi närmre stationen och då hördes allt OK – man lär sig nya saker varje dag.

När vi är ute ur far(o)zonen fortsätter vi en stund för motor men sätter sedan segel när vinden blåser mellan 7-8m/s. Vi har vinden in från aktern och länsar. Det är svårt att få seglen att fylla sig bra eftersom de stör varandra. Vi provar att saxa men väljer sedan att gå upp i vind för att få en mer gynnsam vinkel för bra segling. Vår gipp-bromsare gör annars sitt jobb bra när när storseglet byter sida och hela bommen sveper över sittbrunnen i en annars bra fart. Man ska inte ha några huvuden i vägen då!

Som sällskap idag har varit allt pratande på VHF och då har vi bara haft en kanal igång, kanal 16, anrops- och nödkanalen. Desto närmre vi kommer Belgien börjar de anropa båtar på franska och inte lång stund efter anropas båtar på klockren, kristallklar engelska från Dover Coast Guard. Det märks att vi är långt söderut och närmar oss Engelska Kanalen.

Efter ett tag börjar vi att slappna av med att ingen kommer att vilja prata med oss på VHF eftersom vi är ganska ensamma på havet och har bara Captn’ Ron är före oss. Då börjar det tjuta i alla instrument med ett Distress Alert. Strax därefter hör vi en skärrad kvinna ropa Mayday, Mayday, Mayday. Vi var varken inom räckhåll eller synhåll för att uppfatta någon i nöd och Captn’ Ron verkar obekymrat segla på fint med sin spinnaker. Det startar en livlig trafik på vår VHF, men på holländska och vi kan inte uppfatta vad som hänt. Väldigt obehagligt att tänka på dem som behövde hjälp – ett anrop man aldrig vill komma att behöva göra själv. Adrenalinkickarna kommer med jämna mellanrum idag.

När vi sedan tagit ner segel och var på väg i ytterligare en väl trafikerad farled såg vi en liten svart ribbåt med uniformerade män och inte lång stund efter var två av dem ombord på Cordula. Tullpoliser! De ville se våra pass och undrade vart vi var på väg idag och vår slutdestination. Två av de tre frågorna kunde vi svara på, men vår slutdestination är ju skrivet i stjärnorna. De var nöjda med att se våra pass och jag tyckte att de kikade lite extra på vår fina märkning på båten och ner i salongen från sittbrunnen. Vi börjar få tomt på våra dryckes-förråd, så jag tror vi hade klarat oss även om de kikat in under durken.

Till slut kommer vi i hamn, efter 11 timmar till havs. Vi fick en bra plats och vi tog en sväng i den lilla byn, här ska nog bli OK att fira midsommar.

Scheveningen

220621

En stilla dag med lite sightseeing. Det var i alla fall planen men först skulle bara ett paket postas, retur av laddaren, vi behövde bara kolla var man tankar båten och cyklade dit först. Det gör man från en annan båt, visar det sig. Tur att vi kollade det. Cyklar till affären – en superstor och välsorterad och det tog minst en timme, därefter tillbaka och stuva in allt, fastän det egentligen inte finns plats för allt vi handlat. Tog en timme till. Sedan behövde vi bara flytta på båten till en annan plats där vi inte får två andra båtar utanpå eftersom vi ska gå tidigt nästa morgon Men först tanka förstås och där missförstod jag Mats vid tilläggningen den blev inte som vi tänkt. Den holländska ”tankmannen” tog myndigt över tamparna och sa att nu är vi (läs männen) ”in charge” Puh! Sedan när vi pustar ut, ”debriefar” tilläggningen och äter lunch i sittbrunnen kommer en man förbi på bryggan och kommenterar vår hemmahamn som står skriven i aktern på båten; ”Sweden. It’s far away!”

Suck! De nöp till in hjärtat och jag drabbades av akut hemlängtan.

Ja, sedan var det ju eftermiddag och försent att göra en stor rundtur in till centrum. Vi cyklade till piren och kikade på Pariserhjulet och någon som hoppade Bungyjump.

Det blev inte bättre av att inse att vårt planeringsmöte på kvällen med Nostra blev det sista – för ett tag i alla fall. Vi ses kanske framåt.

Det går upp och ner i humöret fastän man är ute på sitt livs äventyr.

Har ni lust, ni som följer oss, lämna gärna någon kommentar – det hade varit väldigt kul🥰