Upp vid 6.30 till en solig och lugn morgon. Allt väl ombord och min yrsel var borta. Hade varit omöjligt att dra vidare annars. Mats fyllde vatten och jag gick och slängde soporna.
Sedan motorgång runt Gedser-udden som är Skandinaviens sydligaste udde. Prognoserna hade lovat en hel del vind och det började blåsa upp efter ett tag. Med vind från sydost till sydväst rullade vi ut genuan och seglade med som mest 14 m/s i byarna.
Sol, vind och värme i en perfekt kombo!
Efter Möns klint hissade vi storen och fick jättefin segling i 9 m/s i slör och halvvind.
Möns klintMånga vackra klippor har vi sett.
Till det sol och värme – en perfekt kombo! Siktet var inställt på Rødvig men vi bestämde oss för att segla hela vägen till hemmahamn istället. Det var fin segling och inget man vill missa.
Mot Sverige!
Så länge det varar, vill säga. Vinden höll sig till Skanör och därefter blev det motorgång resten av vägen till Lomma.
Med vind i seglet!
Med lite vemod för att resan var slut, närmade vi oss hamn. Vi har lärt oss massor, såväl praktiskt som om oss själva. Så glada, och allt lite stolta för att vi satsade och vågade testa på detta konceptet.
Vi belönas…..med vacker solnedgång.Nöjda och lite stolta.Tack Cordula!
När vi kom in i hamn väntade en liten välkomstkommitté och överraskade oss. Stefan och Susanne står vid inloppet och vinkar oss välkomna med den svenska flaggan. Vilken känsla❣️Wow. Vi fick hjälp med tamparna på Cordulas hemmaplats och sedan hade vi en mysig kväll i sittbrunnen tillsammans.
Vilken känsla!
Sju veckor, fem länder och 1600 sjömil bakom oss.
Vad ska man säga? Borta bra men hemma bäst är det enda jag kan komma på❤️🇸🇪
Upp tidigt och lättade vårt ankar. Vi har legat tryggt för vårt Delta, som var ordentligt lerigt när vi fick upp det. Blev lite svabb för att få bort stora lerklumpar.
Under Biminin”Konen” tas ner och stuvas in
Det blåste ca 4 m/s och vi ville prova om det gick att segla med biminin. Vi hissade våra segel och seglade, väldigt sakta en stund. Det fungerade bra förutom att man inte kan se storseglet, hur det står och hur det ser ut när man rullar in. Något vi måste ha järnkoll på så att det inte kinkar sig vid utrullningen sedan. Det har vi lärt oss den hårda vägen.
Allt eftersom vi kommer norrut blir det mindre trafik på VHF’en De stora trafiklederna som ska passeras gör vi också enkelt – det är inte så mycket ”tung” trafik längre. Det går att slappna av mera.
Danska gästflaggan hissas.
Vi är i lugnare vatten.
När vi kom fram till Gedser fanns det gott om plats och det var bara att välja och vraka. Det är riktigt varmt, ca 32°. När vi lagt till är det en befrielse att vi kan hålla oss under vår Bimini.
Solskydd på alla vis……vi kör dubbelt.
Det hjälper inte riktigt och jag mår inte riktigt bra. Båten gungar lite mer än vanligt, känns det som. Den ligger fint stilla i hamn mellan pålar och det är en reaktion på plötslig värme. Jag har frusit lite varje dag till havs och mitt blodtryck hänger inte riktigt med. Det blir till att försöka kyla ner sig med kalldusch och hårtvätt. Oväntat, för en värmeälskande person och det blev en kväll i stillhet.
En Tonfisksallad, var det enda köket klarade av att fixa i värmen.
Vi stiger upp kl. 6, till en klar och sval morgon. Förbereder frukost, släpper tampar 6.45 och äter sedan frukosten under gång.
Älvdans i kanalen när vi ska lämna.
Det är ganska mycket trafik i kanalen och det blir bara allt varmare för varje minut
Vi möter morgonen i Kielkanalen.
Vi möter även en hel del militärbåtar och man kan inte låta bli att tänka på det spända läget som råder just nu.
Fullt med besättning i masterna.
När vi var framme vid slussen vid 11.30 ropade vi in på VHF och strax därefter skiftade ljuset om till vitt in till slussen och det var bara att köra in direkt, efter det stora lastfartyget. Vilken tajming.
Stora fartygäven i slussen
Temperaturen hade nu letat sig upp mot närmare 30° och det var varmt när vi kom ut ur slussen. Vi bestämmer oss för att vara på havet och gå vidare mot Heilienhafen. På vägen sätter vi upp vår Bimini – det var skönt! Vi går för motor och den lilla vind vi hade, var rakt emot.
Biltemaparasollet byts. mot Bimini
Sittbrunnen – vårt styr- och navigeringsrum, vardagsrum, matrum och ibland sovrum. Här serveras i princip alla måltider.
Lunch i sittbrunnen. (alkoholfri öl, för den som undrar;-)
När vi kom fram mot inloppet til Heiligenhafen låg där flera uppankrade båtar i viken. Det kändes som en mycket bättre idé att ligga på svaj istället för att gå in i en stekhet hamn. Vi bestämde oss för att släppa i vårt nya delta-ankare för första gången. Den bet direkt! Vi fixade lite med vår snubberlina, som avlastar draget på kättingen från båten. Det verkade fungera bra också.
Ligger för…ankare = klot upp
Vi njöt av sommarens första ordentliga havsbad, utan badkläder och sedan med en dusch på akterdäck. Det blev en härlig solnedgång från sittbrunnen och vi satt ute till midnatt. Vilken dag och kväll!
Havsdopp medakterduschoch en magisk kväll
Vi har gått igenom den långa Kielkanalen och är ute på platt vatten igen.
Vi låg i startgroparna för att kunna släppa tamparna inför slussen in till Kielkanalen. Strömmarna skulle vara med oss vid ca 12-tiden. Vi åt frukost i godan ro och bestämde oss då för att gå och tanka under väntetiden, för att inte hamn i kö på vägen ut. Vi gick ut och tillbaka in på samma plats igen.
Sälar som njuter i solen. De ligger på bryggan, mitt i hamnen.
Cuxhaven är en knutpunkt åt båda hållen och här tankar i princip alla båtar. När man slussar in i den ca 10 mil långa Kielkanalen behöver man vara fulltankad. Många gånger får man även ligga och vänta utanför slussen. Vi var beredda på att få vänta någon timme utanför för att få lova att slussa in. Då cirklar man bara runt eftersom det inte finns några väntplatser att förtöja vid.
Det är flera båtar i hamnen som ligger och väntar på medströmmen, bl.a en annan svensk båt. Lite otåligt bestämmer vi oss för att trotsa strömmen en stund eftersom den blir allt svagare innan den vänder om helt, till medström. Vi går ut strax efter 11. De flesta båtar signalerar med ett tut, att de går ut och girar styrbord. Eftersom vi har en tuta ombord (aldrig använd under mina 26 år ombord) bestämmer jag mig för att tuta, som den kommunikatör jag är ombord.
Vi girar styrbord!
Vi kommer ut ur det smala hamninloppet och går mot Brunsbüttel och slussen. Vi har motström, men gör distans framåt. Efter ett tag vänder strömmen och vi får bra fart.
Elbe, med sina starka strömmar.
En kvart innan vi är framme vid slussen ropar jag in på VHF (Kanal 13, Kiel Canal 1) att vi vill slussa in från Elbe. Vi får besked på att vänta på vitt ljus och att det tar nog ca 15 min. Bra tajmat, tänker vi och när vi är framme vid slussen är det inte så lång väntetid innan vi får komma in. Skönt! Nu hinner vi gå en bit i kanalen tills den ”stänger” för trafik vid 21.30.
Det är varmt. Biltema parasollet är uppe igen.
Vi ser på vår AIS att de som väntat på medströmmen inte kommer att hinna med att slussa in nu. Det lönade sig att vara lite otålig, idag åtminstone.
Ute i kanalen vid Brünsbuttel kör vi på, och siktar på att kunna lägga till i Gieslaukanalen – en bra bit in i kanalen mot Kiel. Klockan 21.30 stänger kanalen för småbåtstrafik och då vill vi vara på plats.
Vi styr in bakom lastfartyget.
Det är ingen större utmaning här utan det gäller bara att hålla sig väl ute i kanten av den djupa kanalen.
Avstickaren från Kielkanalen.
Vackert och stilla.
Vi svänger in i den lilla sidokanalen och här finns ingen riktig hamn utan det är ”vänt-bryggor” inför att slussa vidare in i Giselaukanalen.
Lite, lite mangrove-träsk känsla.
Väntbryggorna till slussen.
Det ligger redan många båtar där och vi lägger till på en typiskt långseglarutrustad tysk båt. Det är massor av diesel-dunkar på däck, steg i masten, personligt graffittimålad gummijolle och motor, m.m, m.m.
Personligt målad dinge och motor. Kommer smälta väl in i Karibien.
Det visar sig att de just startat sin resa och utgick från Kiel, som bara ligger några timmar bort och de ska nu segla runt jorden. De har inte bråttom, säger de. Oceaner av tid, var det.
För första gången känns det som att ligga i en naturhamn (typ). Vi njuter av stillheten i naturen, avsaknad av hamnkontor, hamnavgifter och en massa vimmel.
Sommarens första dopp.
Vi passar på att bada i det bruna kanalvattnet – det går inte att låta bli och det är 20,6° i vattnet. Vi duschar sedan av oss på akterdäck – det börjar ordna upp sig med naturkänslan🥰
Med naturen i bakgrunden.
Efter det vi badat, duschat och ätit kommer det många fler båtar in i kanalen. Långt efter 21.30. Det blir fullt här också.
Vi tar sista etappen på Nordsjön. Inför den sista turen med tidvatten och strömmar är det bara ett pussel som ska läggas.
När är det tillräckligt med vatten?
Vårt pussel:
Vi vill inte ha för lite vatten under kölen när vi går ut från Norderney i den grunda, luriga farleden. (Vinden har lagt sig, men det går alltid mycket dyning efter blåsiga perioder och man kommer grundare i vågdalar.)
Vi får inte ha för mycket ström emot oss, helst medström längs vägen.
Vi vill inte gå mitt i natten.
Vi måste ha strömmen med oss in i Elbe och Cuxhaven, med sitt ökända hamninlopp när vi väl kommer dit, 10 timmar senare.
Vi sätter klockan på fem och siktar på att senast halv sex vara ute ur hamnen. Vattnet är på väg ut från Norderney.
5.16 är bilden tagen.
När båtgrannen startar sin motor vid fyra, vaknar vi och bestämmer oss för att stiga upp och dra så snabbt som möjligt vi också. Vi äter frukost och släpper tamparna vid 5.15. Desto tidigare vi kommer ut, desto mer vatten är det runt Norderney.
Sista språnget ut från Nordsjön.
Innan vi rundar hörnet på Nordeney.
Vi får bra medström runt hörnet på Norderney men det är mycket sjö som bryter över grunden. Som lägst visar vårt ekolod 2,4 m i en vågdal😳 Skönt att vi gav oss av tidigare och fick en meter extra tidvatten under oss.
Vi passerar i den smala passagen i det grunda vattnet.
Vi hade tänkt att tanka innan vi gav oss av, men på Norderney går det bara att tanka med slang på kontorstid och då får man ringa för att få hjälp med bemanning. Behöver man tanka på andra tider, är det dunkar som gäller. Det har vi inga och vi räknar ut att vi har diesel som räcker till Cuxhaven.
Vi möter morgonsolen.
Det är för lite vind för att segla. Vi hissar vårt försegel för att minska rullandet av båten, i den relativt kraftiga dyningen som går. Det funkar ganska bra men när vi närmade oss Elbe minskade vinden ytterligare och vi fick rulla in seglet igen.
Fika ombord – Ljungbybakelse!
Mariekex med smör emellan.
På vår VHF hör vi ett anrop från en segelbåt, som jag uppfattade var svensk, och att de fått motorhaveri. De behövde hjälp. De var precis på väg ut från Elbe för att gå söderut men hissade sitt försegel och vände om tillbaka mot Cuxhaven igen. De fick bra hjälp tillbaka i den starka strömmen.
Hjälp på väg!
Efter en timme passerade vi dem samtidigt som sjöräddningen kom med en stor båt. Från den stora båten sjösatte de en mindre båt som körde fram till den svenska segelbåten.
Hjälpen är framme vid den svenska båten.
Vi kom in genom det lilla hamninloppet tillsammans med en stark medström. Mats är grym på att full koll på båten och själv håller jag andan lite i halsen när man susar fram i 7 knop genom smala passager. Vi la till, inte den snyggaste tilläggningen för vi hade en envis ström som drog båten snett. Men vi hamnade väl på plats. Därmed gick vårt 10-timmars pussel ihop – vi kom ut från Norderney med vatten under kölen och kom in i Elbe och Cuxhaven i bra medström.
En timme senare dök vår gamla båtgranne (från Norderney) upp och blev vår båtgranne igen. Det undrade lite om när vi gav oss av, för när de drog låg vi ju fortsatt och sov. Hoppsan! Vi hade väl en lite snävare kursdragning och vi såg på vår AIS att de gick ganska långt ut till havs. De fick två timmar extra idag på havet. Vi tyckte att våra 10 timmar var fullt tillräckliga.
Vi firar redan när båtgrannen från Nordeney kommer in.
Våra säten på aktern kallas GT-säten enl. Najad-specifikationen och dagen till ära är det GT i glasen.
Så småningom bärgas även segelbåten med motorhaveri in i hamnen. Vi fick senare veta att de fått ett fiskenät i propellern och att de fick hjälp av en dykare i hamn att skära bort det. Det hade inte gått att lösa till havs. Sikten är dålig i vattnet och det är mycket vågor från både vind och andra båtars svall. Det hade varit livsfarligt att försöka dyka och fixa det själv på plats, även om man har dykutrustning ombord, som vi har.
Det blev en fantastisk Korv Stroganoff.
Vid dagar när man stiger upp strax efter fyra betyder det att kvällarna inte blir så långa. Jag somnade i sittbrunnen och Mats fixade ”Korv Stroganoff” med tysk korv. Blev supergott! Trodde den svenska falukorven var oersättlig, men tysk korv är ju i världsklass.
När vi kom på kvällen gick vi in på en rödmarkerad plats. Det är alltid lite svårt att slappna av eftersom man riskerar att bli bortkörd. Ljudet av motorer gjorde det lite svårt att slappna av helt. Det sista brummande ljudet kom från min eltandborste, visade det sig när Mats påpekade inifrån akterruffen; ”att nu hör jag en motor, på nära håll”😅
Tomt, men rött!
Det första jag gjorde på morgonen var att gå till hamnkontoret för att fråga om platsen verkligen var upptagen och betala hamnavgiften. Hamnkaptenen (HK) visste inte riktigt om någon skulle komma tillbaka, men skulle undersöka saken och komma ner till båten senare.
En stund senare kom HK ner till båten och meddelade att vi kunde stanna på platsen en vecka, om vi ville. Det var som att få en julklapp – skönt att slippa leta efter en ny plats och särskilt med tanke på vindprognosen.
Regn hade ingen prognos ”lovat”, men det fick vi i massor plus mycket vind. Bra för båten, som blev väl avsköljd och vi fick städat och fixat inuti båten, under tiden.
Mat, snabbt tack! Och en öl.
Öl är mat, sägs det.
Vid ett litet uppehåll i regnandet gick vi upp till lokala hamnrestaurangen och beställde en öl och korv med bröd. Ölen kom snabbt och var helt urdrucken när korv med brödet dök upp 45 minuter senare🥱
En rätt som bara tar 45 minuter att laga och servera:-)
Rött och grönt är två väsentliga färger på havet och som markerar en farled. Man går mellan rött och grönt. Det står inte alltid två av dem tillsammans, utan man måste veta farledens riktning. I Sverige går farleden från Norska gränsen vid Strömstad söderut och följer runt upp kusten till Haparanda. Grönt vid styrbord och rött vid babords sida om man färdas i den riktningen.
Gröna och röda skyltar vid båtplatser i hamn betyder bara ledigt resp. upptaget.
220716
Norderney
Fortsatt en hel del vind och vi hade bestämt oss för att ta det lugnt. Dagens projekt bestod i att först ta en dusch och sedan cykla ner till centrum för att handla och ta ut pengar. Hamnavgiften ska betalas i cash. Plus mycket annat, i detta kortfria land.
En typisk seglardusch. Utan mynt, stort plus. Varmvatten är också plus. Torra skor blir det aldrig med denna designen.
När fön och platt-tång är lyx.It’s all good!
Vi tog en lättlunch innan vi packade upp våra cyklar och drog iväg. Precis innan vi skulle cykla iväg kom en tysk man och frågade när vi skulle ge oss av. Vi tänkte först att han vill kanske ha platsen, men det visade sig att han hade redan en mindre Najad och sin fasta hamnplats på Norderney. Han vill byta upp sig och en Najad 373:a var hans drömbåt, men det fanns sällan några till salu, sa han. Han ville gärna kika på båten tillsammans med sin fru, som säkert skulle bli överförtjust om hon fick se Cordula, fortsatte han. Vi sa att de var välkomna på eftermiddagen när vi var tillbaka.
Cordula – en drömbåt för många.
Vi cyklade till stranden och hamnade i en strandkorg, som gav skön lä i vinden.
Tysk ordning och reda!?
Vi känner oss som hemma.
När blir strandkorgar poppis hemma, undrar vi?
Istället för att betala för en dyr tvätt i hamnen, fyndade vi lite underkläder som ändå stod på ”att-köpa-listan”. Det blev också ett par nya gympadojjor, a’la Gabor, som är ett tyskt, bra märke, på rea. Därefter till matbutiken för att bunkra upp inför de närmaste dagarna, varav en lång dag till havs.
När vi var tillbaka i båten var det skönt, med både sol och värme i sittbrunnen och vi tog en fika. Inte lång stund efter dök den tyske mannen upp med sin fru för att kika närmre på Cordula.
Fika, a’la Cordula Kitchen.
Det första frun säger, efter sitt namn, var att hon gillar inte att segla – det är så långtråkigt att bara se hav, sa hon. Det smög sig på en smula igenkänningsfaktor där, måste erkännas. Tyskens projekt med att byta upp sig en nivå, är nog ett ”mission impossible”. Han gillade båten men frun var inte alls med på noterna. Han frågade ändå till sist om vi tänkte sälja Cordula – en Najad 373 är drömbåten, sa han igen. Det tänker vi inte! Hon ska få fortsätta att segla på vatten med lagom dos av hav och land.
Mycket hav att kika på länge är en fördel att gilla, när det är långt mellan hamnarna.
Efter en lång dos hav imorgon, vill säga. Vi siktar på ta sista språnget ut från Nordsjön.
Pigga, utvilade och motiverade att komma ett steg närmare hemåt steg vi upp kl. 5 på morgonen. Hamnen är precis fullsatt och det går verkligen inte in en endaste båt till. Det står tydligt både utanför hamnen och väl inne lyser det röda lampor.
Inga platser kvar!
Röda flaggor och skyltar – hamnen är full!
Bara plats för en båt att ta sig ut.
Vi ligger på en bra plats, en egen box, men vid kajen har man lagt tre båtar utanpå varandra. Vi har i princip bara fenderavstånd till aktern och närmsta båt bakom oss. Vi är helt instängda, för andra dagen i rad. Vi har redan förvarnat dem att vi skulle gå vid vid kl. 6 och som tack för att de behöver stiga upp tidigt och flytta på sig, får de fyra Mariestads-öl och vår box. De är holländare och har en Arcona, som är en svenskbyggd båt, och vi tyckte att det passade fint att hålla det svenska temat med ölen.
På alla platser där det kan ligga en båt, ligger det en båt.
En tidig morgon som bjöd på magi och det brukar vara så, känner jag. Kanske mest för att vid ”omagiska” morgnar skulle man aldrig få för sig att ge sig ut. Det faller sig förmodligen naturligt.
Vi möter solen!
Ett stort gäng båtar ligger uppankrade utanför hamnen och väntar på plats.
Vi möter solen och det är lugnt och stilla. Vi har en kraftig motström, ca 2,5 knop, och det är segt innan vi passerat alla grundområden och vänder in på vår kurs och får medström istället.
Vi har ca 4-7 m/s i slör, snett bakifrån och det är för lite vind i men den vindriktningen för att få bra fart på Cordula. Vi hissar förseglet och går för motor. Konen åker upp till slut. Det rullar en hel del men vi har det bra ombord. Vi närmar oss Borkum, som fått dåliga recensioner och betraktas i princip som en hamn att gå in till ”när man absolut bara måste” och då bestämmer vi oss för att fortsätta hela vägen till Norderney.
De frisiska öarna har en lång kuststräcka och det finns väldigt få hamnar för oss längs vägen. Innanför öarna är det torrlagt under ebb och man måste ha stenkoll för att kunna segla där. Vi har lärt oss mycket med ström och tidvatten under resan men det känns tillräckligt att hålla koll på vattennivåerna under vår köl från utsidan av öarna.
Våra förberedda lunchmackor. Vi började se fram emot dem redan tidigt på förmiddagen.
Enligt väderprognosen skulle vädret hålla sig stabilt, möjligtvis någon lätt regnskur, sa en av apparna, men alla de olika prognoserna visade entydigt detsamma, stabilt väder.
Appar vi kikar på:
SMHI
DMI
Klart.se
PredictWind
Windy (finns radarväder och strömkarta)
Boating (tidvatten och strömmar)
Navily
Marinetraffic
SeaPilot
Böcker vi har ombord och kikar i:
Reeds Nautical Almanac
VHF till sjöss (engelska termer har varit till hjälp)
Reeds – navigation och om hur vattnet går!
Reeds – sjukvårdsdel och om vattnet går!
I Reeds finns detaljerad och all möjlig tänkbar information kring hamnar, navigation, position, bojar, anrop, och inte minst tidvatten-tabeller. Men inte bara det, utan när man kikar närmare finns det även ett kapitel med instruktioner om hur man förlöser ett barn ombord! Även akutsjukvård tillsammans med ett imponerande övervakningsschema vid sjukdomsfall. Bara att erkänna att dessa kapitel är något jag känner mig mer hemma i, än just de kapitel med tidvattentabeller med ”+ och – tider”, utifrån olika platser, och där utifrån UTC-eller GMT-tider. Här är det lätt att tappa räkningen och tappa bort sig. Vi har styrt mest efter apparna och de har tagit oss så långt hittills.
Väder på väg!
Vi krokar i oss i båten och tar in segel.
Våra nya padeye (öglor) i sittbrunnen har vi använt flera gånger nu. Skönt!
Efter det vi passerat Borkum, med marginal, bygger det upp sig svarta moln på himlen. Horisonten försvinner och vi inser att vi kommer att få häftigt regn över oss. Windy-appen visar på radar (vi hade fortsatt täckning) flera stora och kraftiga regnbyar men det verkar inte vara åska i dem, tack och lov. Hur mycket vind som följer med är svårt att veta men vi räknar med att de kan bli kraftiga. Vi hinner precis ta på oss seglarställ, stövlar, ta in förseglet till ett minimum och kroka fast oss i sittbrunnen när regnvädret med kraftiga vindar kommer över oss. Från ca 6-7 m/s och helt plötsligt upp till en bit över 15 m/s. Vågorna blir höga och vi seglar för bara den lilla skärvan som är kvar av förseglet och låter oss följa med i vågorna. Vi har fått en s.k. squall över oss. Att segla i kulingvindar på Nordsjön ingick inte i min tankevärld imorse, när vi startade i morgonsolen. Det blir sällan som man tänker sig…
I kulingvindar.
När det ”brallar på”.
Ta bilder när det ”bråkar” är svårt. Vindarna toppar på över 15.
Cordula är trygg att vara ombord på och så länge hon fixar vind och vågor, gör vi det också. Vår goda lunchmacka, som vi just ätit gav sig lite tillkänna en väldigt kort stund, men annars flöt det på, så att säga. Vi ser flera regnbyar som byggs upp längs vägen, men har tur för de passerar förbi oss istället.
Regn och vind har blåst förbi!
När vi väl närmar oss Norderney är det lågvatten. Det är inte en lätt angöring och den genvägen vi tog ut härifrån, tar vi inte in nu. Vi rundar revet och det blir en omväg, men vi vill gå in mellan rött och grönt, i farled. Problemet är bara att det blåser mycket, ca 10 m/s och det går hög sjö – mer än två meters höga vågor. Vid det grundaste i farleden är det angivet som lägst 2,2 meter. Cordulas djupgående är 1,90 m. Det ska vara vatten på väg in och därmed lite djupare än som lägst angivet. Det trixiga är bara att skillnaden mellan ebb och flod är som störst just nu med fullmånen. Det är t.o.m. angivet att det kan vara minus från den lägst angivna vattennivån i sjökortet. Vi har ju dessutom blivit varse sedan Lauwersoog att det inte behöver vara säkert mellan rött och grönt, sanden flyttar sig.
Ingen stolt bloggmiddag, om sanningen ska fram.
Duschlivet ombord kommer att ägnas ett helt inlägg framöver.
Vi försöker att gå sakta men båten rullar, massor, och vi åker högt upp och ner, enligt ekolodet. Det bryter otäckt precis utanför där vi går och jag vågar inte att titta åt det hållet. Vågar inte heller tänka på vad som händer om vi från toppen av en våg trycks ner på grund i vågdalen. Som lägst har vi 2,8m under kölen.
Detta är en otäck upplevelse och det finns ingen kul spänning alls i detta momentet. Vi pustar båda ut när djupmätaren visar 5 meter och färgen på djupskalan skiftar till mörkare blått på vår plotter.
Vi kommer sent in i hamn, efter nio, och den gästbryggan vi låg vid senast, är full. Längst in i hamnen är det för grunt för oss att ligga när det blir lågvatten. Vi kör en runda bland de fasta platserna och hittar en ledig. Ett tyskt par passerar förbi och skakar på huvudet – den är rödmarkerad, d.v.s upptagen. Tysk noggrannhet. Jag propsar på att vi lägger oss där ändå. Tyskarna hjälper oss lite motvilligt med tamparna. Klockan är över nio på kvällen och ingen mer än vi är väl ute i detta vädret ändå!?
99,9 distans idag. Blir bara bilder på havet då – det tog oss 13 timmar.
Vi kikar på AIS och jodå, det är en båt på väg in. Vi är beredda att gå direkt tills dess jag ser hur fendrarna är satta på båten – detta är inte deras plats, konstaterar jag och går ner i båten! (Vi ligger på aggressiva y-bommar med stålkanter och då måste fendrarna sitta lågt). Det är dags för middag – gulaschsoppa på burk med ett glas rödvin. Smakar underbart efter denna dagen.
En mysig hamn och stad och här man stannar gärna och det är vi långt ifrån ensamma att tycka. Vi vaknade till en grå morgon men det tog inte lång stund förrän solen var framme. Prognosen hade lovat mulet väder, hela dagen. Det var bara att njuta och för första gången på en och en halv månad hade jag shorts på mig till frukost. (Vi sitter alltid ute och äter.)
Mysig gågata!
Värmen har kommit och det är riktigt skönt. Efter långfrukost packar vi upp våra cyklar och drar in till byn. Vi har ”gjort” Vlieland innan så på den punkten kan man slappna av. Vi promenerar igenom den fina bygatan och tar en lunch och på hemvägen handlar vi på SPAR. Förra gången handlade vi på COOP, som vi gillade bättre med facit i hand.
Vi pressar apelsinjuicen själva.
Vi tar oss runt.
Att se strandade segelbåtar är fascinerande.
Det har blivit mycket tid på havet, lite för mycket för min smak. Jag behöver vara på land en stund. Mats och jag upplever en massa saker gemensamt under dagarna, men den känslomässiga upplevelsen kan vara helt olika. Som t.e.x att passera genom stora farleder där stora fartyg kommer från alla håll, i bra fart. Vi går långsamt och man hinner inte undan utan måste väja och låta fartygen passera väldig nära. Jag tycker att det känns obehagligt att se stora fartyg gå rakt emot oss innan man inser att vi är säkert ur vägen. Mats upplever att det snarare är lite spännande att lägga en strategi för att parera båtarna. Det tar och ger olika energi hos oss.
Bland det godaste man kan äta: Skeppartorsk a’la Susanne.
Både färsk torsk och dill – 5 av 5 i betyg.
Dagar då vi ligger tryggt och stilla är skönt. Vlieland är en förhållandevis lugn hamn. Det är väldigt få båtar som ger sig av tidigt och väcker upp hela hamnen med motorer och bogpropellrar, där ljudet fortplantar sig i vattnet och vidare in i alla båtar. Här sover man gott.
Vi var redo att lägga loss vid 9. In i hamnen kom en ribb-båt in, full med uniformerade män, tullpolisen. De körde runt i hamnen och kikade men var inte intresserade av oss, denna gången.
Cordula i Den Helder.
Kaptenen i vår norska vänbåt kom upp ur sittbrunnen och sa att de skulle strax gå också. Vi skulle hålla lite kontakt på kanal 72.
Mäktigt med alla fartyg.
Vi gick ut ur hamnen och hade till en början ca 7 m/s rakt emot och 2,5 knops medström. Lite bråkigt med vågorna, men vinden la sig och medströmmen blev motström. Då lugnade sig havet. Vi har gått för motor och försegel idag. Stor skillnad mot gårdagen då vi seglade från början till slut.
Bakom oss, är rätta ordet!
Efter ett tag ser vi en hög mast långt borta och vi ser på vår AIS att det är vår norska vän. Därefter tar det inte särskilt lång stund innan vi är omkörda. Det är bara att vänja sig när man har en 55-fotare som med- eller snarare omseglare😅
När de passerar förbi oss hörs vi på VHF och jag uppdaterar dem om att vi passerar ett militärt område som man ska ropa in sig vid. Vi som har lite mer ”gott om tid” på havet hinner ju lusläsa sjökortet mera än de som susar fram.
Det visar sig sedan att det inte är någon som svarar på anropet.
Vi gör som det står – inget svar!
Det var inte så länge sedan vi var i Vlieland och nu vet vi hur det ser ut. Man ska ha bra fart in i det smala hamninloppet eftersom strömmen kan dra båten snett. Framför oss ligger en tysk båt som kör in väldigt sakta, vi hinner upp bakom honom och väl inne i hamnen så tvekar tysken ännu mer och väjer in till sidan. Då passerar vi om och hamnkaptenen som är ute för att möta upp båtarna ger oss en plats, före dem. Det gäller att inte tveka här – vi fick en riktigt bra plats i den populära hamnen.
Äntligen! Sol och värme.
Det är äntligen lite varmt och solen börjar titta fram. Det blir lite tapas med båtlagad guacamole och sedan slappar vi i sittbrunnen. Det tar inte många minuter innan vi somnar i härlig sol och värme. Sun sleepers, hör Mats någon säga som passerar förbi på bryggan och som tror att vi båda är helt borta. Det vara ju bara en av oss som var det🙄
Tidigt i hamn = grillat!
vs.
Sent i hamn = risk för burkmat.
Det blir sedan grillat på aktern med goda tillbehör. Det är en härlig kväll och vi sitter och njuter i sittbrunnen. Då stannar två tjejer och börjar prata på svenska, med tysk brytning och säger att: ”det är ju niii: Cordula!” Vi har sett er sedan Scheveningen och framförallt hört er på VHF igår. Det var ju ni som var tvungna att väja för militärbåten som kom bakom er. Kul det där med att du skulle fråga kaptenen, sa hon. Vi fick alla ett gott skratt åt det, igen, och jag inser att jag nått ut långt ut med mitt radioprat😬Det får man bjuda på. De flesta är nog ganska lättroade när man sitter på ett grått hav i många timmar😃.
Upp tidigt, lång väg att gå. Hade funderat på om det överhuvudtaget var möjligt att gå ut ur hamnen p.g.a seglings-VM och jag bestämde mig för att ringa till trafikcentralen och fråga. Innan kl 9 verkade OK och vi skulle bara ropa på VHF kanal 21 när vi lämnade hamnen.
Vi är loss!
Vinden hade mojnat men ca 7 m/s skulle vara rakt emot, enligt prognosen. När vi kom ut ur hamnen och satte vår kurs hade vi västlig vind. Perfekt! Vi satte fulla segel och hade ca 1 knops motström under de första timmarna.
Snart omseglad.
Ganska snart blir vi omseglade av en fin norsk Hallberg Rassy 55 som legat i samma hamn. Den har vi haft närkontakt med ända sedan Helgoland – de vände i Dieppe och är också på väg hem via Bohuslän. Vi är inte ensamma om att ha hjärtat i svenska skärgården🥰
Omseglade😊
Efter fika, lunch och snacks och någon timme senare ser vi ett militärt fartyg som är på upphinnande kurs bakom oss, mitt ute på öppet hav. Vi seglar i en så bra vindriktning som möjligt, och några grader hit eller dit har stor betydelse för oss.
Vi väjer och håller oss undan!
När de hinner närmre ser vi på vår plotter att militärfartyget är på kollisionskurs, upphinnande, bakom oss. De kan enkelt bara väja någon grad eftersom de går för motor, tänker vi. Inte lång stund därefter blir vi uppropade på VHF. Jag svarar, som den utsedda kommunikatören i vår duo på Cordula. Gå över till Kanal 6, blir vi uppmanade till. Där får vi besked om att vi måste väja för militärfartyget, eftersom de är svårmanövererade. Vi ska dessutom hålla en halv sjömils avstånd till dem. OK, det gör vi, svarar jag. Vilken sida om oss väjer ni då, får jag till svar? Just de besluten fattar Mats, och jag svarar; ”Wait! I’ll just ask the Captain”. OK, få jag till svar – ”we’ll wait for your answer”.
Radioprat!
Ett VHF anrop når långt och alla båtar inom långt räckhåll kan lyssna på vad som sägs. Vi viker av vår kurs och tappar mycket fart tills dess de passerat oss på behörigt avstånd. Därefter seglar vi på. Bra segling, men i övrigt en grå, mulen och småkylig dag på havet.
Vi kom i hamn vid fem-tiden, efter ca 8 timmar på havet idag. Framför oss på bryggan ligger den norska båten HR55 som seglade om oss för länge sedan. De kommer upp ur båten när vi lägger till och vi blir inbjudna för en tilläggare hos dem.
Bästa platsen på Cordula.
Över några glas vin pratar vi om vad långsegling innebär och vi får en massa bra tips. Såsom att bestämma sig för i förväg att vissa hamnar stannar man i en vecka, eller allra minst 5 dagar. Oavsett väder eller vind-prognos. Det gjorde de i Dieppe och tog därifrån en tur till Paris. Tror att det är ett väldigt bra råd. Man behöver komma ner i varv, ordentligt.
En upprörd Strandskata på ”kompisen” bredvid honom👥
Det visar sig även att de hört anropet på VHF till oss, och att det lät som om radioprataren skulle upp till bryggan på ett stort fartyg och fråga kaptenen om vilken kursändring som skulle göras. Underbart😂
Den Helder – en stor flottbas.
Vi gick sedan till den lilla hamnrestaurangen som serverar god mat till bra priser. Vi tänker gå till Vlieland imorgon och kanske stanna några dagar – det är väldigt fint där!
